I går började den internationella telekomunionen, ITU, sin globala konferens i Dubai, WCIT-12 (se sid 4–5). I tolv dagar ska spelreglerna för global telekom de kommande åren formuleras och det är första gången sedan 1988.

Då fanns inte internet som det ser ut i dag. Det borgar för stora konflikter.

Många förslag som skickats in till konferensen grundas på att företag och myndigheter vill tjäna mer pengar på internet och att diktatorer vill införa kontroll. Förslagen har fått EU-parlamentet att nyligen rösta igenom en resolution för att stoppa att ITU tar makten över internet.

Det är bra att EU ryter till för farhågorna är inte obefogade.

Oron gäller dels att beslutsfattandet centraliseras till FN-organet ITU, dels förslag från medlemsländer om avgiftsbeläggningar, minskad öppenhet och konkurrensbegränsningar.

Många av förslagen är hemliga, men vissa har läckt ut: exempelvis att aktiva på internet måste kunna identifieras med namn och att avsändare på nätet ska tvingas betala för att distribuera innehåll.

I Kina, Ryssland och i flera arabiska och afrikanska länder finns på många håll en vilja till olika former av regleringar och kontroll över nätet, som har politiska, religiösa och kulturella orsaker.

FN får inte bli en spelplan för förhandlingar om internets framtid. Ingen sådan spelplan bör finnas. Internet som sådant är och bör förbli decentraliserat. Här finns mängder av organisationer som kan hantera olika specifika frågor, oavsett om det handlar om standarder, domännamn, handelsutbyten och annat.

Alla försök att införa restriktioner i nätfriheten, öppenheten och det fria entreprenörsskapet måste mötas med motstånd.