För några år sedan var vår bransch helt okänd för utomstående. Min mormor sa till exempel till sina väninnor att ”Jimmy jobbar som reklamerare”. På senare år så har jag upprepade gånger blivit förbryllad över hur folkligt det blivit med programtveckling. Helt plötsligt så pratar alla om appar, Steve Jobs och Twitter. Helskumt. Hur blev det så här?
Kanske influerar vi även på andra sätt framöver? Vår bransch må vara omogen, men det finns en hel del positiva inslag som vi tar för givna. Till exempel delar folk friskt med sig av erfarenheter. Vi tänker att om vi ger en så får vi tio åter. Så är det det inte i alla branscher, absolut inte!
Ett annat exempel på vår annorlunda identitet är hur vi kan se på smärta. Om något gör ont och är jobbigt, då ska det per definitition fixas. Åtminstone har vi stora möjligheter till det, men många utvecklare har en tendens att vänja sig vid det onda.
Vi utvecklare tål ofta rätt mycket smärta. Då och då behövs det en rätt hög smärttröskel för att inte tappa sugen, men se upp så att smärtan inte blir kronisk. Bra mjukvara ska vara soft och inte göra ont. Några typiska exempel på smärta kan vara lång byggtid, märkliga och tidsödande ceremonier som ingen längre vet varför de görs, tester som ”slumpmässigt” blir röda och plågsamt långa klicksekvenser för att utföra vissa tester.
Välj det ämnesområde som passar dig bäst. Teckna en gratis prenumeration här.