Finns det en ny sorts journalistik vid sidan av tidningar, radio och tv?

Citizen journalism talar den amerikanske journalisten Dan Gillmor om, och då menar han bloggar.

Dan Gillmor är ett stort namn i USA. Han kan på sitt stillsamma sätt (han påminner lite om Claes Hylinger) ta ner en diskussion om tidskriften The Economist på jorden genom att påpeka att ”jag är troligen den enda här i rummet som faktiskt har medverkat i The Economist”.

(Jag kan intyga att han hade rätt, för jag var med i rummet, och jag har inte medverkat i The Economist.)

Dan Gillmor är mer känd för att han i många år skrev spalten ”Good Morning Silicon Valley” i dalens husorgan San Jose Mercury News. Men nu har han blivit barfotajournalist.

Andra debattörer, särskilt på högerkanten, välkomnar bloggjournalistik som ett undergrävande alternativ till etablerade medier. Föreställningen att tidningar, radio och tv är i händerna på en jättelik vänsterkonspiration brukar ligga bakom. (Ibland är det en jättelik judisk vänsterkonspiration som ligger bakom.) Detta får man höra hela tiden på Fox News, som, om logikens lagar kan tillämpas på Fox News, också ingår i den jättelika vänsterkonspirationen.

New York Times, Seymour Hersh och Al Franken (samt Fox News) skulle alltså svepas undan av en flodvåg av bloggare.

Dan Gillmors medborgarjournalistik hör inte till den skolan. Han hör hemma i en typiskt amerikansk tradition av medborgaraktivism. I Sverige motsvaras den närmast av de gamla folkrörelserna och folkbildningsidealen. I USA är det traditionen från kväkarna, slaverimotståndet, Henry David Thoreaus medborgerliga ohörsamhet och medborgarrättsrörelsen som får nytt utlopp i idealet medborgarjournalistik.

Personligen har jag ändå inte sett mycket som gör mig entusiastisk. Att tusen bloggar tävlar om att vara först med en bild på Samsungs senaste mobiltelefon är inget som får mig att falla i trance och tala om ett nytt medielandskap.

Och de politiska bloggarna är i 999 fall av 998 kommenterande, inte undersökande. De har en faktakontroll som skulle få en förstaterminselev på journalistutbildningen att skämmas. (Ofta är det samma bloggar som klagar på journalistutbildningen.)

Men visst kan bloggar göra traditionellt journalistiskt arbete.

En amerikansk blogg blev stämd förra året av Apple för att den hade avslöjat kommande produkter. Apple gick till domstol och krävde att bloggarna skulle lämna ut sina uppgiftslämnare som, kan man anta, var anställda på Apple.

Bloggarna vägrade. De ansåg att de hade rätt att skydda sina källor. Apple sa att den rätten gäller för tidningar, inte för bloggar.

Domaren gav bloggarna rätt.

Om man ser till syftet med den amerikanska konstitutionella yttrandefriheten, skrev domaren, så ska yttrandefriheten gälla för bloggar lika väl som för tryckta tidningar. Det spelar ingen roll ifall den som yttrar sig är en professionell journalist eller amatör – medborgarjournalist.

Dan Gillmor brukar tala om ”acts of journalism”. Journalist är inte något som man är på livstid – eller inte är – utan journalistik är något man gör. Och när man gör journalistik är man journalist.

I Sverige är det juridiska enklare. Vi har ansvariga utgivare.

Tidningar har haft ansvarig utgivare sedan tryckfrihetsförordningen infördes 1766. Nu kan radio, tv och filmer ha ansvarig utgivare. Även webbplatser kan ha ansvarig utgivare. I Sverige har vi också världens vad jag vet starkaste skydd för den som lämnar uppgifter till massmedier. Här är det inte straffbart att lämna information till massmedier, utan i Sverige är det straffbart för journalisten att avslöja den som gör det. Utom i ett fåtal extrema fall.

Och den som skriver på en webbplats som har registrerad ansvarig utgivare begår en journalistisk handling och är därmed journalist – med rätt och skyldighet att hemlighålla sina källor.

Den amerikanska domarens resonemang var vackert, men i Sverige hade det inte ens behövts.

Den juridiska spelplanen är alltså redan krattad. Nu önskar jag bara att folk kunde använda friheten. Inte bara försöka hinna först med Samsungs senaste.

En som använder friheten är Oscar Swartz, bloggaren som vill ha dricks. Jag håller inte alltid med honom, men han gör ett riktigt journalistiskt jobb och är värd sina tio kronor.