Det så kallade Ephone-fallet har pågått sedan 2009, då operatören Ephone i tingsrätten ålades att lämna ut uppgifter om vem som låg bakom en FTP-server som spred upphovsrättsskyddade ljudböcker olovligen. Fallet var det första i sitt slag som togs upp i domstol och Ephone överklagade tingsrättens dom och fick sedan rätt i hovrätten.
Sedan dess har företaget bakom Ephone gått i konkurs, men målet har drivits vidare till Högsta domstolen av förlagen Bonnier, Earbooks, Nordstedts, Storyside och Piratförlaget som fått sina böcker spridda via FTP-servern.
Att fallet tagit så lång tid beror på att Högsta domstolen i sin tur bett EU-domstolen pröva om den svenska tolkningen av Ipred-direktivet krockar med de bestämmelser om integritet och dataskydd som finns i EUs datalagringsdirektiv. I våras meddelade EU att det inte fanns någon sådan konflikt och idag meddelade alltså HD i sin dom att ljudboksförlagen har rätt till uppgifterna om vem som hade det aktuella ip-numret.
– Det här är en väldigt viktig dom eftersom det var det första ärendet som togs upp, säger Pia Janné Nyberg som är jurist på Svenska Förläggareföreningen.
Hon har bistått förlagen under processen och tycker att det är bra att alla invändningar nu har stötts och blötts. Enligt henne kommer lagen främst att användas för att få fram uppgifter om folk som olovligt delar ut material för att förlagen ska kunna skicka ut varningsbrev.
2013 kommer föreningen att arbeta aktivt för att hitta brott mot medlemmarnas upphovsrätt på nätet.
– Vi ska göra en undersökning nu i vår för att se hur mycket som finns, säger hon.
Även Daniel Westman som är doktorand i rättsinformatik på Stockholms universitet tror att domen kommer att leda till att rättighetsinnehavare kommer att begära ut uppgifter och skicka varningsbrev.
– Beslutet är ganska klart på att det går att lämna ut uppgifter. Sedan om man kommer använda det i stor omfattning är svårt att veta.
Sedan i somras är det nämligen möjligt för polis och åklagare att begära ut den här typen av uppgifter även för brott som bara kan leda till böter.
– Polisen och åklagarna har ju kommit igång med sin verksamhet och de kanske är lite effektivare att utreda vissa typer av ärenden, säger Daniel Westman.
Även om domen i sig är tydlig så är det inte helt uppenbart hur den kommer att kunna tillämpas i praktiken. För att det ska finnas några uppgifter att begära ut så måste operatörerna ha lagrat dem. Det finns visserligen krav på detta via datalagringsdirektivet som trädde i kraft första maj i år, men de uppgifterna får bara användas för mer allvarliga brott.
– De uppgifterna får bara lämnas ut till polis och åklagare, säger Daniel Westman.
Därför krävs att operatörerna lagrat uppgifterna även för andra ändamål som till exempel för att bekämpa spam.
– Operatörerna måste ha interna rutiner för att visa för vilka ändamål de lagrar uppgifterna, säger Daniel Westman.
Operatören Telia Sonera lagrar uppgifter om ip-adresser i maximalt sex månader.
– Men vi lagrar inga uppgifter längre tid än vad vi behöver, säger Christer Andersson som är jurist på Telia Sonera.
Anledningarna att Telia Sonera sparar uppgifterna kan variera. Men den viktigaste är enligt Christer Andersson för att kunna bekämpa spam och virusangrepp. Det förekommer också att uppgifter sparas på begäran av vissa kunder eller av Post och Telestyrelsen. De uppgifter som företaget sparat kommer det också att lämna vidare till domstol om så begärs.
Även Telia är aktuella med ett Ipred-mål som väntar på prövningsbesked från Högsta domstolen. Målet gäller en begäran om att företaget ska lämna ut uppgifter kring ip-adresser som använts för en Bit torrentracker kallad Swetorrents. Målet har varit vilande i väntan på svar från Högsta domstolen i Ephonemålet.
– Nu väntar vi på svar om vi får prövningstillstånd av HD, säger Christer Andersson.
