Nyligen kom en skriftlig anmaning från Rättighetsalliansen (före detta Antipiratbyrån) till Piratpartiet om att klippa internetåtkomsten för The Pirate Bay, TPB, annars skulle rättsliga åtgärder vidtas.

Rättighetsalliansen är en lobbyorganisation som säger sig företräda upphovsrätten, men bakom dem står den amerikanska nöjesindustrin, en industri med så mycket inflytande att Sverige hotades med handelsblockad om domen mot de åtalade killarna i det uppmärksammade TPB-målet inte blev sensationellt hård.

Det svenska rättsväsendet lydde lamt och resten är historia. Det blev fängelsestraff och astronomiska bötesbelopp för de ansvariga bakom TPB.

Nu är upphovsrättslobbyn alltså på krigsstigen igen. Den här gången gällde det företrädarna för ett politiskt parti.

Piratpartiet är litet och fattigt och drivs i hög utsträckning på ideell basis. Den amerikanska underhållningsindustrin är stor och stenrik och drivs uteslutande i kommersiellt syfte. Om vi lägger våra egna partisympatier – vilka de än må vara – åt sidan och bara försöker se vad som precis utspelat sig i ett demokratiskt land som Sverige, då borde vi kanske bli riktigt skraja.

Om det hade varit internationella oljebolag som hotat säg Miljöpartiet med att ruinera deras språkrör, kanske rentav kasta dem i fängelse, om de inte genast spolade allt eventuellt samröre med Greenpeace (som ibland beskyllts för olagliga metoder) – hade vi inte blivit upprörda då?

Det här handlar inte om kidsens rätt att gratis tanka hem Final Destination. Det handlar om rätten att ha vilka kontakter man vill utan att behöva ansvara för vad dessa kontakter gör.

Att just The Pirate Bay av alla bittorrentsajter retat gallfeber på etablissemanget har delvis att göra med själva namnet. Pirater plundrar och stjäl andras ägodelar, och ägande är en helig ko.

Piratpartiet driver politiska frågor om hur innehåll ska distribueras, om vem som ska bestämma över en av vår tids absolut viktigaste infrastrukturer: internet.

The Pirate Bay möjliggör illegal fildelning, men det som Rättighetsalliansen hotade med att lagföra Piratpartiet för är enligt expertisen inte olagligt. Piratpartiet hade bara tilldelat TPB bandbredd.

Vad vi än anser om fildelning och vad vi än tycker om det lilla brokiga (och ibland lite tokiga) Piratpartiet, så borde vi reagera med bestörtning mot att mäktiga ekonomiska särintressen tillåts sätta sig över lagen och sätta ner röven på en politisk rörelse.

Efter några dagar böjde sig nämligen det svenska Piratpartiet under tyngden från lobbyns hot.

Hade de vägrat att dansa efter upphovsrättslobbyns pipa, skulle det förmodligen ha blivit ett tvistemål, där den rikaste skulle vinna och där människor i ledande befattningar inom partiet riskerade att bli ådömda vansinnesböter. Det är så avrättningar går till i en ”civiliserad” värld.

I ett system där pengar är det enda styrmedlet och där ekonomiska muskler är det enda maktmedlet, i ett sådant system kan politiska visioner som sträcker sig bortom pengaväldets järnridå bannlysas och bestraffas.

Då blir det möjligt och fullt rimligt att skapa långa kedjor av guilt by association och döma enskilda för medhjälp till medhjälp till medhjälp und so weiter, så att till slut varenda uppkopplad medborgare blir en potentiell brottsling. Och misstanke om brott bör såklart utredas, eller hur?

Så kan framtida generationer kanske läsa i historieböckerna om hur det gick till när politik och rättsskipning på allvar blev en angelägenhet för storföretagen och inte för medborgarna.