Två it-relaterade nyheter har väckt ovanligt starka reaktioner i veckan. Jag talar förstås om Computer Swedens avslöjande att Radiotjänst börjat kräva in tv-avgift för datorer och surfplattor, och om larmet från Röda Korset och andra välgörenhetsorganisationer om att sms-systemet Wywallet fått sms-donationerna att rasa.
Förutom att orsaka allmänt raseri har nyheterna en annan sak gemensamt: de har sin bakgrund i högst tveksamma lagtolkningar.
När Computer Sweden i januari avslöjade att SVTs livekanaler innebär att datorer och surfplattor blir belagda med tv-avgift tog det inte många timmar innan SVTs vd Eva Hamilton bestämt slog fast, både via TT och i egna tv-kanaler, att Radiotjänst inte alls skulle begära in tv-avgift för datorer och surfplattor.
Det brydde sig Radiotjänst föga om - nu är jakten, eller "dialogen" som Radiotjänst kallar det - i gång.
Det finns flera märkligheter i den här historien. Den första är att Radiotjänst gör en tämligen fri tolkning av lagtexten, som säger:
"En tv-mottagare är en sådan teknisk utrustning som är avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av tv-program, även om utrustningen också kan användas för annat ändamål."
Radiotjänst anser alltså att datorer och surfplattor (men inte smartmobiler, just nu) är avsedda att se på tv med, även om de också kan användas till annat. Dock inte på företag, "de har knappast köpt datorer för att de anställda ska se på tv", sa Radiotjänsts vd Carl-Gustav Johansson till Computer Sweden i veckan. Inget av detta går ihop.
Den andra märkligheten är försvaret att det inte drabbar så många eftersom "nio av tio redan betalar tv-avgift". Den siffran stämmer inte. I själva verket ligger betalningsgraden på ungefär 75 procent av hushållen, vilket är en väsentlig skillnad.
Den tredje är att Radiotjänst över huvud taget går emot SVT. Radiotjänst är ingen myndighet utan ett dotterbolag till SVT, vars vd Eva Hamilton är Radiotjänsts styrelseordförande. Hennes ord borde således väga rätt tungt i sammanhanget.
Men SVT har förstås ingenting emot att det hela nu leder till en efterlängtad debatt om framtidens public service-finansiering. För debatten är i gång och lär fortsätta.
Så långt tv-avgiften. Wywallet, då? De fyra stora mobiloperatörernas digitala plånbok som ersatt alla sms-köp (utom röster på Melodifestivalen) och därmed både slagit undan ett viktigt ben för organisationer som Röda Korset och ställt till kalabalik i kollektivtrafiken i bland annat Stockholm.
Och blivit helt makalöst utskälld i sociala medier.
Också Wywallet lutar sig mot lagstiftning, närmare bestämt betaltjänstlagen anno 2010 och lagen om elektroniska pengar anno 2011. Lagarna ställer i princip två krav i den aktuella frågan: Den som erbjuder betalning via sms måste vara registrerad som betaltjänstförmedlare hos Finansinspektionen, och anonyma betalningar är inte tillåtet.
Det har operatörerna tolkat som att det gamla systemet för sms-betalningar inte fungerar, varför man startat ett gemensamt bolag och registrerat detta som betaltjänstförmedlare.
Men något krav på att Wywallet-modellen ska införas har inte funnits, operatörerna hade lika gärna kunnat registrera sig var för sig som betaltjänstförmedlare, förbjudit sms-betalningar från anonyma kontantkort, och i övrigt kört på som tidigare.
Wywallet-satsningen är ett affärsmässigt beslut, inget påtvingat från staten.
På en vecka har vi alltså sett två fall där mäktiga företag använder lagstiftning som svepskäl för mäkta impopulärt agerande - SVT av politiska skäl, operatörerna av kommersiella.
Den sjukan hoppas jag att det finns ett snabbverkande botemedel mot.
