Netflix gick från anonym ”internet-tv-grej” till ”måste ha-grej” när de lade ut alla delar av det politiska dramat ”House of Cards”. Att göra så med ett drama som kostat minst 100 miljoner dollar att spela in är naturligtvis ett vågspel.

Även om många prenumeranter gärna testar Netflix en eller tre månader kvarstår fler frågor: Hänger de kvar sedan de sett alla avsnitt av House of Cards? Drar de vidare?

Och skulle en så djärv satsning funka här?

CS Life lät tre av Sveriges skarpaste hjärnor i tv-branschen svara på den frågan.

Marie Nilsson är vd på och grundare av konsultföretaget Mediavision. Hon konstaterar att Netflix ursprungligen är en så kallad bibliotekstjänst för film och tv. Att lägga ut en omtalad originalserie visar digitaliseringens kraft och effekt.

– Det här skiftet har redan skett inom musik och film. Det är inte märkligt att det nu kommer till tv också, säger Marie Nilsson.

Hon tror att TV4 och andra kommersiella aktörer försöker att hålla emot för att skydda sin affärsmodell med reklam i broadcast-tv.

– Jag tror att vi får se olika affärsmodeller sida vid sida. Vill du se alla avsnitt på en gång får du betala extra. Nöjer du dig med ett avsnitt i veckan med reklam kanske det blir gratis, säger Marie Nilsson.

Ett annat problem är hur annonsverksamheten ska förändras när konsumenternas beteenden ändras.

– Kanske är Sverige för litet för ett svenskt Netflix? USA har 300 miljoner invånare plus en mycket stor engelskspråkig publik i övriga världen. Jag tror vi får se liknande bibliotekstjänster i Sverige och SF Anytime påminner redan nu delvis om Netflix.

Åsa Sjöberg är programdirektör på TV4 och tror att Sverige är för litet bära ett Netflix som även ska ha ekonomi att beställa dyrt högkvalitativt drama. Hon konstaterar att TV4 vill tillgängliggöra sina program och sändningar på alla plattformar.

Det digitala innehåll som är samlat under Filmnet påminner en hel del om Netflix, men att lägga ut alla avsnitt på en gång är dyrt och nya dramasatsningar är det inte tal om, enligt Åsa Sjöberg.

– Många i Hollywood undrar hur Netflix får ihop sin ekonomi, om de nu ens får det, säger Åsa Sjöberg, som ändå hoppas att det kan skapas ett svenskt Netflix.

– Det vore jättehäftigt för alla oss som älskar kvalitetsdrama. Det skulle vara mycket bra för film- och tv-marknaden med en stark aktör till.

SVTs programdirektör Annie Wegelius tycker att frågan är ganska enkel. Det blir svårt med ett svenskt Netflix. Ett svenskt originaldrama kostar mellan 50 och 100 miljoner kronor. Kostnader som är nog så tuffa att räkna hem för etablerade aktörer. Sverige är ett för litet språkområde. Kanske är en lösning att vi lär oss göra fler dramaserier på engelska, tror hon.

– Serien Bron hade 1,4 miljoner tittare på BBC, vilket visar vilken otroligt stark ställning svenskt och skandinaviskt drama har, säger Annie Wegelius som konstaterar att mycket av de nya sätten att publicera material hör samman med hur rättighetsfrågorna utvecklas.

Kan ni tänka er att lägga ut alla avsnitt på en gång av en attraktiv dramaserie?

– Nej, inte inom överskådlig tid. Så länge broadcast går så starkt som det gör nu så tror jag inte att det är realistiskt. Vi gör enormt stora investeringar på svensk dramatik.

Spelar det någon roll när folk ser på era program?

– Ja, i någon mening är det så. I broadcastvärlden har vi 50 års erfarenhet av ur man hanterar både publikens förväntan och vårt egen publiceringsflöde. Vilken logik som fungerar på webben har vi inte lärt oss än. För Netflix handlar det om att skapa snackisar som ”House of Cards” för att snabbt bygga upp en abonnentstock. Det är många nya aktörer som erbjuder biblioteks- och navigationstjänster. Jag tror att 2013 blir ett ödesår för dem.