Ärligt talat låter det närmast som ett skämt. Hundratals miljoner kronor ska läggas på att bygga ut ett nytt marknät för digitalradio och svenskarna ska återigen försöka förmås att köpa nya digitalradioapparater till sina hem och bilar. Men det är regeringens politik, enligt den proposition som kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth, M, presenterat i dag.
Jag har bara en fråga: Har ministern hört talas om internet?
Okej, rätt ska vara rätt, internet som distributionsform för radio nämns några gånger i propositionen, men underlaget för regeringens förslag är häpnadsväckande tunt, föråldrat och teknikutvecklingsfientligt. I stora delar har inget hänt från förra vändan digitalradio skulle införas, för snart 20 år sedan. Hör bara:
"En digitalisering av radiomediet ger möjlighet för programföretagen att utvecka nya tjänster. Via en display på digitalradiomottagaren kan bland annat olika typer av programinformation visas."
Wow. Det låter som science fiction!
Regeringen gör klart att distribution via internet inte är mer än ett komplement. Bland annat för att de mobila bredbandsnäten inte skulle klara, kapacitetsmässigt, om alla lyssnade på ljudradio samtidigt. Den kalkylen skulle vara intressant att se. Det satsas alltså miljarder just nu på utbyggnad av 4g-nät, med tillhörande fiber, som enligt regeringen inte ens klarar många samtida ljudströmmar. Tillåt mig tvivla.
Ett annat exempel gäller smarttelefoner. Där går resonemanget så här:
"Det kan antas att radiolyssnandet via smarta mobiltelefoner kommer att öka. I smarta mobiltelefoner är fm-mottagare ovanliga. Radiolyssnandet sker i regel via webben eller appar. Det är ovisst om mobiltelefoner i framtiden kommer att ha inbyggd mottagare för digital marksänd radio. Europeiska Radiounionen, EBU, driver en kampanj i syfte att de nya radioapparater och mobila terminaler, inklusive mobiltelefoner, som säljs i EBU-regionerna ska utrustas med obligatorisk mottagare för fm-sändningar, T-DAB och T-DAB+."
I klartext: Folk har inget behov av digitalmottagare i mobilen, eftersom de är uppkopplade, men kanske om vi tvingar mobiltillverkarna att bygga in mottagare?
Vad kalaset kommer kosta är högst oklart. Regeringen anger i sitt billigaste scenario ökade distributionskostnader på mellan 355 miljoner kronor under fyra år, en kostnad som "tjänats in sex år efter att fm-näten släcks".
Sveriges Radio, som blir nyckelspelare i övergången, påpekar dock att kostnaden sannolikt blir högre än så.
Sedan ska lyssnarna köpa nya radioapparater också. 9 miljoner radiomottagare ska bytas ut, enligt regeringen. Vilken tur då att kostnaden för en dab-radio (eller dab+ som tekniken som ska användas i Sverige heter) nu är nere i 450 kronor i Norge och 240 kronor i Storbritannien.
Vad gäller bilar konstaterar regeringen att biltillverkarna numera erbjuder dab-mottagare som tillval för 3 000 kronor och att det i Norge finns adaptrar att köpa för 1 200 kronor.
"Det skulle också kunna bli möjligt att lyssna på T-DAB+ i bilen via mobiltelefon, förutsatt att telefoner förses med relevant mottagare", skriver regeringen samma år 2013 som Apple presenterat IOS for Cars och Volvo börjat bygga in Spotify i sina bilar.
Skiftet drivs på av radiobranschen och den gamla dinosaurien Teracom som kämpar för sin relevans i ip-teknikens tidsålder. Antalet motstridiga röster i underlaget är oroväckande få. De enda som håller huvudet kallt är Post- och Telestyrelsen som anser att det helt saknas en analys av publikens behov, att fm-nätet i dag fungerar bra och att fördelarna med digitala sändningar kan uppnås med webbradio. Men de invändningarna avfärdas helt kort i propositionen.
Så där står vi nu. En plan ska utarbetas med det uttalade syftet att släcka fm-nätet till 2022, till förmån för marksänd digitalradio. Som om ip-tekniken gått i stå, som om it-landet Sverige, ett av världens mest uppkopplade, resignerat.
Det är makalöst pinsamt.
