NSA
1952 godkände USA:s president Truman en central, samordnad signalspaningsorganisation. Tidigare hade varje vapenslag i krigsmakten spanat för sig. Länge var NSA så superhemligt som en organisation i en byggnad som täcker en fjärdedels kvadratkilometer kan bli. NSA:s uppgift är avgränsad till att spana på andra länders underrättelseverksamhet. Den begränsningen infördes på 1970-talet efter Watergateskandalen, då det upptäcktes att NSA på uppdrag av president Nixon hade avlyssnat amerikanska medborgare. Direktivet skyddar amerikanska medborgare, men de utländska medborgare som övervakas saknar å andra sidan de skydd som amerikansk lag kan ge.
Misstankar om avlyssning även av amerikanska medborgares e-post och telefonsamtal lever vidare. 2005 uppgav New York Times att president Bush hade gett NSA tillstånd att avlyssna amerikanska medborgares teletrafik. 2006 uppgavs att NSA installerat avlyssningsutrustning hos telebolaget AT&T. 2013 uppgavs att telebolaget Verizon fått order från Obamas administration att lämna över uppgifter om kundernas alla telefonsamtal.
Många av USA:s bästa matematiker, programmerare och krypteringsexperter arbetar på NSA, som officiellt har 40 000 anställda. Det är vad de kan och gör som är strikt hemligstämplat, inte NSA:s existens.
Innehållet i telefonsamtal och e-post är ofta mindre intressant än vem som kommunicerar med vem. Terrorister och grova brottslingar berättar sällan i klartext vad de har för avsikter. Men NSA gör stora ansträngningar att kartlägga och analysera nätverk.
Postorderbeställningar, surfvanor, betalningsströmmar och kreditkortsköp kan säga mycket.
I september i år inviger NSA ett jättelikt center för avlyssning, analys och lagring i Camp Williams i Utah. Det sägs ha kostat två miljarder dollar att bygga.
