Under sommaren läste jag Daniel Kahnemans bok Tänka snabbt och långsamt. En bra och tankeväckande bok för alla som arbetar med beslutsstöd.
Den röda tråden i boken är att hjärnan har två system, ett som fattar snabba och intuititiva beslut och ett som fattar de överlagda och genomtänkta. Problemet är bara att det snabba systemet gång efter gång snabbfattar beslut som i efterhand visar sig vara helt galna. Det långsamma och mer analytiska systemet är något bättre, men definitivt inte vattentätt. Även där sker beslut som varken är optimala eller rationella.
Problemet är att allt fler företag baserar allt mer av sitt beslutsfattande på olika typer av beslutsstöd, från golvet och upp till chefen. Problemet är bara att BI-verktygen inte har anpassats efter de mänskliga svagheterna, som många andra produkter har. En bil är byggd för den mänskliga ergonomin: med ratten på bekvämt avstånd, pedalerna där fötterna befinner sig, Detta till skillnad från de första ångdrivna bilarna med styrspakar, manuell fartreglering och nästintill obefintliga bromsar.
Dagens bilar är konstruerade så att de ska kunna köras: vi behöver inte tänka utan en stor del av körningen sker automatiskt, utan att vi behöver tänka. Beslutsstödet går igenom en liknande process, från krävande beslutsverktyg som kräver hög koncentration och expertkunskaper, till att bli operativa instrument som ska kunna fungera utan att vi hela tiden behöver koncentrera oss till max. Delar av själva beslutsfattandet måste finnas inbyggt i verktygen. Och beslutsfattarna som använder verktygen måste bli mer medvetna om sina egna svaga sidor.
Men dagens beslutsstödsverktyg har inte kommit speciellt långt när det gäller att anpassa sig till den mänskliga psykologin. Och det är inte så konstigt. När inte världens nationalekonomer har lyckats anpassa sina ekvationer till de brister i rationalitet som finns i det mänskliga tänkandet, och som påverkar allt från personligt risktagande till börskurser, så är det inte konstigt att beslutsstödsverktygen har en bit kvar på den punkten.
Som beslutsfattare gäller det att så ofta som möjligt koppla bort system 1, inse bristerna i system 2 och göra det bästa av situationen.
