Det var i samband med en resa till en vän i Demokratiska republiken Kongo som Karin Rubing först uppmärksammade konfliktmineralerna – bland annat tenn och wolfram – och hur utvinningen av mineralerna bidrar till att finansiera den blodiga konflikten i landet (något som uppmärksammats av bland annat FN).

När hon gjorde research på plats i provinsen Sydkivu uppmärksammades hon på att säkerhetsläget var så allvarligt att folk i byarna tog sig in till huvudorten Bukavu för att övernatta varje kväll eftersom det var mindre risk för överfall där.

Hon fick veta att angrepp mot byar där människor misshandlas, våldtas och ibland dödas förekommer regelbundet i regionen.

Enligt siffror från FNs flyktingorgan UNHCR beräknas 2,7 miljoner människor befinna sig på flykt inom landet.

– Jag var först kritisk till att åka dit, men ju mer jag tänkte på det, desto mer insåg jag kopplingarna till min utbildning. Konflikten finansieras till viss del av mineraler som används inom min bransch, och när jag insåg det ville jag förstå mer, säger Karin Rubing.

Resan och de tankar den väckte blev startskottet till vad som skulle bli hennes examensprojekt i utbildningen i industridesign på Konstfack, ett projekt som fick namnet Fair Electronics.

Hon besökte landet 2011, men det var först i samband med en vistelse i San Francisco som hon fick möjlighet att bearbeta intrycken och påbörja projektet. Den huvudsakliga presentationsformen blev en app (till Android) som berättar om komponenterna i telefonen och hur de skulle ha tillverkats om råmaterialet framställts på ett etiskt försvarbart sätt.

– När man pratar om konsumtionsbeteenden är det enkelt att man skuldbelägger andra för deras konsumtion, och då blir människor inte sugna på att lyssna. Det är bättre att skapa ett positivt framtidsscenario, säger Karin Rubing.

I samband med att examensarbetet skulle vara klart, i maj 2012, publicerades appen på Google Play. Appen ger en bild av hur telefonen kan se ut på insidan med information om komponenterna och hur de tillverkas. Det är också en bild av en positiv framtid, där mineralerna som används för tillverkningen av telefoner – helt fiktivt – är certifierade.

– Jag kände att en app var ett naturligt sätt att kommunicera. Det går att få med så mycket mer information genom mjukvaran. Jag vill visa hur komplicerade telefonerna är, det är inte så synligt annars eftersom telefonerna oftast inte är gjorda för att kunna öppnas på det sättet, säger Karin Rubing.

Appen programmerades av Skånebaserade Prosper Development. Hittills har den laddats ner 10 000 gånger, och det pågår diskussioner om ett samarbete med holländska Fairphone, som arbetar för att ta fram en smartmobil som tillverkats på ett etiskt sätt. Karin Rubing tror att en tydlig etisk profil i tillverkningen av telefoner blir viktigare.

– Ser man långt fram tror jag att det blir svårt att göra på annat sätt. I sammanhanget är Fairphone ett litet företag med 15 000 bokningar. Det är en droppe i havet för Apple eller Samsung, men det säger något om vart vi är på väg.

Appen belönades med priset Creative Conscience Award 2013, något som var något av en lättnad.

– Det kändes väldigt skönt. Det har känts som att jag mött en del motstånd. Även om det funnits personer som varit stöttande är det skönt att få en bekräftelse att jag gjort något som någon tycker är bra, säger Karin Rubing.

Fakta

Namn: Karin Rubing.

Ålder: 28.

Aktuell med: Projektet Fair Electronics.

Bor: London.

Familj: Ja.