Så här i älgjaktstider kan det vara på sin plats att påminna om den gamla jägarregeln: alltid sikta noga innan skottet avlossas. Annars kanske kulan missar målet och älgen bara rusar vidare utan att ens märka något.

Denna enkla jägarlogik kan också tillämpas på en helt annan fråga – den delikata balansgång som svenska minstrar ägnar sig åt när de är på officiellt besök i Kina.

Å ena sidan finns det mycket som en svensk minister vill – eller av demokratiska anständighetsskäl kanske till och med måste – kritisera kineserna för. Den massiva nätcensuren är bara ett av flera exempel. Men å andra sidan reser ministrarna oftast tillsammans med delegationer av svenska företag som är där för att göra affärer i Kina. Och då verkar det som om ministrarna också till varje pris vill undvika att sabba deras business.

Resultatet blir ministrar som visserligen kritiserar, men gör det på ett utstuderat inlindat sätt för att inte väcka ont blod eller uppmärksamhet hos de kinesiska värdarna.

Denna vådliga balansakt har gett upphov till många märkliga uttalanden och historiska vurpor genom åren. Som när dåvarande statsminister Göran Persson under sitt Kinabesök 1996 i ett klassiskt uttalande prisade landet för dess politiska stabilitet.

I förra veckan var det it-minister Anna-Karin Hatts tur att avlägga visit. Av förhandsintervjuer innan Kinaresan framgick att ministern i ett tal avsåg att ”läxa upp” regimen för dess nätcensur.

När ministern i fredags morse klev upp på scenen på Tsinghua-universitetet i Peking för att hålla det aktuella talet innehöll det visserligen en del kritik mot nätcensur, men ingenstans i talet fanns någon kritik som entydigt siktade in sig på just den kinesiska nätcensuren.

Ett avsnitt i talet handlar om nätcensur i helt andra länder än Kina, exempelvis Iran. Här är ministerns kritik helt glasklar. Hon pekar entydigt ut regimen i Iran som ansvarig för nätcensuren i landet.

I den korta del av talet som verkar handla om nätcensur i Kina är tydligheten som bortblåst. I stället för att peka ut Kina konstaterar ministern bara att ”inte alla älskar ett fritt och öppet internet”.

Konkretionen ersätts av ett vagt bildspråk och citat ur ett kinesiskt ordspråk om att "somliga bygger skydd för starka vindar, medan andra bygger väderkvarnar". Ministern säger att länder som satsar på väderkvarnar bäst kan dra nytta av internetutvecklingen. Säcken knyts sedan ihop med ett par korta resonemang om nätets betydelse för demokrati och mänskliga rättigheter.

En slags uppläxning, javisst. Men av vem?

För att återvända till den gamla älgjaktsregeln: jägarens kritikkula snuddade inte ens den kinesiska nätcensursälgen. Bössan råkade lägligt slinta till precis i skottögonblicket. Kulan flög bara rakt upp i luften. Älgen märkte knappt smällen och blev därför aldrig arg och uppretad.