Kroppsnära datorer kan vara små och ställa krav på lätthanterlighet. De kan också vara robotdräkter med servomuskler.

Du har troligen en kroppsnära dator i fickan, men det finns också kroppsnära datorer som du klär på dig.

Den smarta mobilen är så kroppsnära som man kan önska. Den har beräkningskapaciteten, sensorerna, kompassen och gps-mottagaren, för att inte tala om kamera, mikrofon och högtalare. Och man kan ringa med den.

Utmaningen är uppenbar. Hanteringen.

Om du inte kan hålla mobilen med ena handen och pilla med den andra, om du måste hålla ögonen på annat än på den lilla bildskärmen, om du har kommit i den åldern då du behöver byta glasögon för att se bildskärmen, om du springer – då är ett aldrig så finurligt grafiskt användargränssnitt något som hindrar mer än hjälper.

Finmotorik är en bra sak, men inte om man har vantar på.

Som tur är kan smarta mobiler kompletteras med olika smarta tillbehör.

Ett av de enklaste är ett armband.

Håll armbandet, som går under det kryptiska namnet 13.56, intill din smarta mobil. Vrid det åt höger eller vänster så händer det saker. Inga komplicerade saker, förvisso, men till exempel ”spela nästa låt” eller ”backa”. Det är enkel binär kommunikation: armbandet har två inbyggda nfc-kretsar, en på varje sida, som pratar med mobilen. Det fungerar därför med Androidtelefoner, men inte med Iphone som saknar nfc.

Norska Elliptic Labs har utvecklat ett gestbaserat användargränssnitt som bygger på ljud. Mobilen skickar ut ljudvågor som är ohörbara för människan, och lyssnar själv på vad som händer med ljudet. Analys av skillnaden mellan utskickat och reflekterat ljud visar vilka gester som användaren gör. Poängen med att använda ljud i stället för infrarött ljus är att det går runt hörn. Du kan gestikulera bakom telefonen, det uppfattas ändå.

Och du kan ha vantar, eller bulldeg, på händerna.

Motsatsen till kroppsnära i fickformat är robotdräkter, eller exoskelett.

Det är som i filmen Robocop, fast inte lika definitivt. Man tar på sig ett slags rustning med servomotorer i lederna. Motorerna hjälper bäraren med tunga lyft och kanske även med att springa. Det kan vara ett hjälpmedel för rörelsehindrade och för rehabilitering.

Amerikanska krigsmaktens projekt Talos är verkligen en rustning. Stridande soldater ska inte bara få hjälp av robotdräkten med att kånka på packningen och att skona lederna. Dräkten ska också ha sensorer för puls och blodtryck och kunna kalla på hjälp om soldaten blir sårad. Den ska också ha ett slags pansar, ”liquid armor”, som normalt låter soldaten röra sig rätt fritt, men som stelnar och blir stenhårt om det träffas av en kula.

Talos ska finnas som prototyp nästa år, sedan får vi se.

I stället för människoliknande robotar har vi kanske om några år robotliknande människor – människor med robotdräkter. Sjukvårdsbiträden, flyttgubbar, hantverkare och lagerarbetare får övermänskliga krafter av hävstänger och små motorer. Vem vet, kanske alltihop ändå styrs av en smart mobil.

Fakta

Trend: Kroppsnära datorer. På engelska kallas de för wearable computers.

Vad är det? Datorer som man bär på kroppen och som kan hanteras medan man arbetar med annat.

När händer det? Det är en pågående utveckling. Medan man tidigare tänkte sig specialbyggda datorer har nu smarta mobiler gjort att samma funktion ofta kan ordnas med tillbehör och appar till mobilerna. Det krävs att man ska kunna få hjälp av datorn utan att ta i den och utan att titta på den. Interaktiva glasögon, som Google Glass, och smarta klockor kan ses som kroppsnära datorer.

Vem driver trenden? Sportbranschen har bidragit med teknik för att samla in mätvärden under träning. Industrin vill kunna förse arbetare med datoriserade hjälpmedel som de kan använda utan att släppa sina verktyg. Plus att mycket uppfinns bara för att det går.

Effekter av trenden: Troligen leder det till att efterfrågan på vanliga persondatorer, stationära och bärbara, minskar. En smart mobil med tillbehör kommer att räcka för de flesta, både för privat bruk och för att sköta arbetet.