Veckans stora snackis är mobilberoendet, den där drogen som gör att så fort vi får en sekund över fiskar vi upp mobilen ur fickan eller handväskan och försvinner vi in i vår egen lilla värld. Psykologer varnar för att mobilberoendet håller på att bli en folksjukdom och flera öppna förskolor i Stockholm har gått så långt som att förbjuda föräldrarna att pilla på telefonen.

För ett par veckor sedan spreds ett blogginlägg med vindens hastighet i sociala medier. Skribenten hade upprörts av hur andra föräldrar på gymnastikträningen inte tittade på sina barn utan bara stirrade ner i "sina jävla mobiler."

Och visst är det lätt att förfasas, att löpa med, att dela artiklar på Facebook och kräva rättning i leden och skam från den som inte kan ge sin unge 100 procents uppmärksamhet hela tiden. Men ska vi inte tänka igenom det hela först?

Det är skitlätt att anta om folk runt sig att de bara använder sina mobiler för att facebooka, instagramma eller match.comma (om ni ursäktar verbbyggandet). Men faktum är att många av oss – inte minst föräldrarna – får livet att gå ihop just tack vare mobilen.

Han som kommer släntrande med barnvagnen kanske gör upp med sin partner om vem som ska laga middagen och vem som ska tvätta spädisens sparkdräkter. Hon som inte ser upp varje gång hennes dotter tittar åt hennes håll på judoträningen kanske anmäler sin yngsta till simskolan. Han som inte svarar på alla "varför?" som hans femåring radar upp på tunnelbanan kanske beställer veckans storhandling från en av matbutikerna på nätet eller styr upp en lekträff med kusinerna.

Att föräldrar just för att de är föräldrar ska skämmas om de använder ny teknik är absurt. De är ju förmodligen de som behöver den allra mest.

"Många av oss – inte minst föräldrarna – får livet att gå ihop just tack vare mobilen"

Ungefär 100 procent av de föräldrar jag känner svarar långsammare på sms, Facebookmeddelanden och mejl än vanliga dödliga barnlösa. Det kan ni mobilitetshaters ta som ett tecken på att barnen redan får en rejäl skopa uppmärksamhet av sina föräldrar.

Och förresten, alla päron i vårt avlånga land borde med gott samvete få instagramma och facebooka en stund då och då. Man får ju inte säga det högt, men alla som har umgåtts med ungar i mer än en halvtimme vet att det kan bli rätt ... intensivt? långtråkigt? själadödande? utmattande? Att få lite andra impulser (och en kopp kaffe) här och där kan vara det som gör att man orkar vara en bra förälder resten av tiden.

PS. I somras gick två läkare ut i ett blogginlägg och uppmanade föräldrar att lägga ifrån sig mobilen åtminstone när de vaktar barn som badar. Femton sekunder uppmärksamhet på fel ställe och din unge kan vara bortom räddning. Det låter ju helt självklart, men var åttonde som svarade på SVDs undersökning om föräldrars mobilanvändning erkänner att de har tappat uppsikten över sitt barn på en lekplats, simhall eller badstrand. I det fallet håller jag med helt och hållet: släpp luren. Och om vi ska slå in öppna dörrar: gör det även när ni kör bil med barn i baksätet, plz.

Signe Lidén är webbredaktör på Computer Sweden och än så länge barnlös – dock en kärleksfull gudmor, enligt egen utsago. Du når henne på signe.liden@idg.se.