Tidigare har jag gång på gång ställt frågan i ett antal nätkrönikor. Varför sackar högteknologlilandet Sverige efter på distansundervisning? Och framför allt: Varför minskar utbudet och antalet platser med distanskurser?

Ekvationen håller inte. Antalet studenter som vill läsa på distans ökar, men antalet studieplatser på distans minskar. Sverige satsar för lite på examensgrundande distansutbildningar inom yrkesutbildningar.

I söndags lades ett sådant förslag fram på DN Debatt. Förslaget gick ut på att det ska startas ett nytt nätuniversitet. Syftet ska enligt förslaget vara att både utbilda personer utomlands och att ge svenska studenter en möjlighet att skaffa en yrkesutbildning på distans.

Det skulle lösa mängder av samhällsproblem. Nästan ingen är förlorare, utom möjligen småföretag som lever på studentekonomierna: närbutiker och pizzerior, enstaka lärare som hellre undervisar traditionellt än att forska och leda studenter på distans. Vinnarna är desto fler:

  • Studenterna får ökad valfrihet. Flera yrkesutbildningar på nätet skulle lösa stora delar av bostadsproblemet på universitetsorterna, då studenterna inte skulle behöva flytta dit och slåss om de få och attraktiva studentbostäderna, som ofta ligger långt utanför stan. Studenterna kan genomföra merparten av undervisningen i hemstaden och kanske bara flytta till universitetsorten under några veckor, för att genomföra praktiska moment.

  • Landsbygden och småstäderna får mer kvalificerad arbetskraft på orten. Det skulle användas för att komma tillrätta med avfolkningsproblemet i glesbygd och överbefolkningsproblemet i storstäderna. Tänk bara på möjligheten för en undersköterska eller redovisningshandläggare i Norrland, att parallellt med att hen arbetar med yrkesrelevanta uppgifter, integrerat kan gå en utbildning på distans där och läsa till sjuksköterska, läkare eller revisor, med delar av den praktiska utbildningen och praktiken på sitt eget sjukhus eller ekonomiavdelning.

  • Universiteten får ökad konkurrenskraft. Mer energi kan läggas på att starta konkurrenskraftiga utbildningar och mindre kan läggas på att undervisa i en tradition som går tillbaka till den tid då föreläsningarnas syfte var att lärarens handskrivna bok skulle kopieras av studenterna, eftersom boktryckarkonsten ännu inte var uppfunnen.
  • Bostadsföretagen vinner också. De slipper montera upp billiga studentlängor och kan i stället investera i mer lönsamt byggande på den mark som faktiskt är byggbar. I stället för snabbt uppsmällda studentbaracker kan man planera för fler permanenta hyres- och bostadsrätter, samt bland annat köpcentrum och idrottshallar kopplat till dem.

Kort sagt, alla är vinnare, utom bakåtsträvarna. Självklart ska det finnas kvar utbildningar på plats, men det måste till fler alternativ. Det gynnar hela Sverige, då vi kommer ikapp många andra länder, exempelvis USA och Storbritannien, där man redan i dag satsar stort på distansutbildningar.

Det som krävs är centrala visioner som omsätts i praktisk handling, där makthavarna går ihop och bestämmer sig för att tillsammans ta tag i frågan. Det som krävs är visioner, från Jan Björklund och andra ansvariga politiker och nedåt. Och det krävs medel för att rikta kraften mot att göra fler yrkesutbildningar på nätet till verklighet.