Smidig men dyr koppling till Adobes molntjänster

Jag är gammal trogen användare av Adobes produkter för både bildbehandling, filmredigering och sidbrytning. Redan långt innan företaget introducerade sidbrytningsprogrammet Indesign var jag inkörd på föregångaren Pagemaker, som Adobe köpte av Aldus 1994.

Under senare år har Quarkxpress blivit rejält utkonkurrerat av Indesign som proffsens favoritprogram för tidningsproduktion, vilket innebär att Adobe fått en närmast monopolliknande situation på marknaden.

Därför ställde det till en del huvudbry när Adobe i våras meddelade att företaget skulle sluta sälja programpaketet Creative Suite och i framtiden bara erbjuda produkterna i form av den nya prenumerationstjänsten Creative Cloud.

I tjänsten ingår tidningarnas favoritprogram, Photoshop, Indesign, Acrobat och Illustrator. Dessutom följer det med många program som knappast behövs i det dagliga arbetet, men som ändå ingår i priset.

Till råga på allt har Adobes rykte skamfilats av höstens rapporter om stölder av 38 miljoner användaruppgifter. Allt det här har givetvis varit ett allvarligt avbräck för Adobe, vars nya molntjänst fått ett något skamfilat rykte. Det är synd på en tjänst som i grunden är väldigt finurligt konstruerad.

Jag har fått en provprenumeration på Creative Cloud som jag testkört på Microsofts senaste surfplatta Surface Pro 2 och kan inte annat än imponeras.

Först installerar man desktopapplikationen och därifrån väljer man vilka av programmen man vill ha på datorn. Man kör alltså inte själva programmen i molnet, det vill säga i webbläsaren.

Det blir särskilt tydligt när jag fått Photoshop, Indesign, Premiere, Acrobat och Illustrator på plats och det bara återstår 20 GB ledigt utrymme på surfplattans flashdisk, som från början hade 50 GB ledigt.

Att få programmen på plats rullar på oerhört fort och när jag öppnar filer som jag tidigare jobbat med i Adobe CS 6-paketet uppgraderas allt i bakgrunden.

På tal om uppgraderingar är just processen kring det en av styrkorna i Creative Cloud. Tidigare var man tvungen att manuellt installera nya versioner av de olika programmen. Nu tillhandahåller Adobe automatiska uppgraderingar via molntjänsten. Därför talas det inte längre om programversioner.

Månadskostnaden för hela paketet ligger på drygt 500 kronor om man inte har några speciallicenser, vilket i och för sig är vanligt på lite större företag. Det är givetvis mycket, men man glömmer lätt bort att det ingår en rad nyttiga programmoduler som det kan vara värt att lära känna lite bättre.

Själv är ganska förtjust i molntjänster, typ lagring på webben och synkning, något som Adobe gör på ett snyggt sätt genom att man kan ta del av de filer som man lagt upp och göra smärre redigeringar direkt i en webbläsare.

Dessutom finns nu möjligheten att dela projekt och idéer via det globala nätverket Behance som nu är integrerat i Adobes molnplattform.

För den som har behov av nya typsnitt finns det mer än nog att välja på i CC-abonnemanget, vilket bara det kan vara värt en hel del eftersom typsnittspaket brukar kosta en slant.

Sammanfattningsvis ska Adobe ha en eloge för sin molnsatsning, som hör till branschens bästa, men en smäll på fingrarna för sin girighet.

Nu när de inte ens behöver skicka ut dvd-skivor till kunderna borde det gå att pressa priserna, särskilt för den stora grupp användare som nöjer sig med bara ett par av produkterna.