Hur mycket låter du det påverka vad du gör?

– En del. Jag skulle vilja jämföra det närmast med en stå-upp-komiker. Å ena sidan vill du inte bli helt styrd av vad som är populärt utan av vad du vill göra, men å andra sidan vill du få folk att skratta. Om du uppträder med hörselskydd hela tiden så utvecklas du inte så mycket som komiker eftersom du inte skulle veta vilka skämt som gick hem. Ofta handlar det inte om att veta att folk gillar skämt om vissa ämnen som Linux. Det handlar mer om att veta att om du gör skämtet så här funkar det, men om du gör det så här så skrattar folk inte. Det är sådant jag lär mig av att titta på statistiken.

På vägen hit läste jag en bok om The Simpsons och hur flera av de som skriver den serien är matematiker. Där talas det om hur att skapa ett skämt är som att lösa ett matematiskt problem. Har du funderat på det?

– Ja, jag har tänkt på att folk ofta säger att humor är det sista jobbet som artificiell intelligens kommer att kunna ta över. Men jag tror inte att det är så mycket säkrare än något annat jobb. Jag har funderat en del på vad som skulle krävas för att automatisera det jag gör, vilka delar av jobbet som följer en viss formel. Jag tror att det är svårt men att det finns möjlighet för en hybrid där man använder både människor och algoritmer.

– Du kan se lite av det på Reddit och liknande sajter där folk hittar på skämt och folk röstar på vilka varianter de tycker är bäst. Jag tror att man kan bygga sådana system men det kan finnas vissa gränser för hur bra det skulle fungera. Det skulle vara lätt att ett sådant system föll in i förutbestämda mönster. Det kan i och för sig hända även människor. Så jag vet inte i hur användbart det är för att komma på kul idéer som ingen tänkt på tidigare.

Hur skapar du dina skämt?

– Jag stirrar på en tom sida och hoppas på att en idé ska komma till mig. Men jag skriver också ner idéer hela tiden när jag ser något som verkar kul. Det är så processen fungerar, jag slås av något som verkar kul och sedan vässar jag det så att det går att kommunicera till någon annan. Så när det är deadline för nästa seriestripp tänker jag igenom vilka idéer som kan fungera.

Så du jobbar hela tiden mot en deadline?

– Ja. Jag känner ingen serietecknare som samlar serier på hög innan en deadline. Ingen har en buffert, även om det verkar smart att ha det och sedan publicera dem efter hand. Men det är något med en deadline som gör det möjligt att välja.

När du är ute och reser som nu, inspireras du till att göra serier om till exempel Malmö?

– Kanske. Jag vet inte. Det är som att jag får för mycket intryck när jag reser. Jag ritar bäst när jag är uttråkad. Till exempel så ritade jag jättemycket när jag satt på tråkiga lektioner i skolan. När jag reser kommer det in så mycket intryck att det inte finns utrymme för något att komma ut. Det är möjligt att jag får idéer som jag gör något av flera veckor senare när jag är hemma.

Hur jobbar du, vissa av dina alster verkar det ligga mycket efterforskningar bakom?

– Ja, ibland. Vissa av dem är stora projekt med efterforskningar bakom. Men ibland skriver jag om något direkt när jag upptäcker det. Ibland är det enklare att skriva ett kul skämt när du ser något för första gången och ser fenomenet från utsidan. Då kan jag upptäcka saker som verkar konstigt men som du inte lägger märke till om du är väldigt insatt i ämnet.

Fakta

Gör: Ritar serien XKCD och driver bloggen What If. Lever på att sälja t-tröjor.
Karriär: Projektanställd utvecklare på Nasa. Slutade när han upptäckte att han tjänade mer på sina t-tröjor.
Ålder: 29 år
Bor: Massachusetts, USA.
Aktuell: Som talare på konferensen Öredev. Ständigt aktuell med serien XKCD.