Du har säkert sett klistermärkena i mataffären, och har du inte gjort det så kanske du läste morgonens nyhet om Mastercards nya satsning. Den fysiska plånboken får allt mer konkurrens från digitala alternativ, som flyttar in i våra mobiltelefoner och ut på nätet. Hittills har det handlat om några famlande första steg, som ett barn som precis lärt sig gå men fortfarande står och krampaktigt greppar tag i bordskanten. Det pratas mycket om att kundkort, tillfälliga erbjudanden och kvitton på ett smidigt sätt ska finnas till hands, samlat på ett konto vi har tillgång till på alla våra enheter.

Jag fick ett läsarmejl i samband med mitt videoreportage om mobilbetalningarna. Mejlet kom med anledning av att en självsäker Peter Fredell, vd på företaget bakom Seqr, i reportaget spekulerade om att plastkorten skulle dö ut redan om 10 år. Läsaren som kontaktade mig var således bekymrad över att inte hänga med i den allt snabbare utvecklingstakten. Men behöver han verkligen vara orolig för att den fysiska plånboken ska vara passé inom en överskådlig framtid? Knappast, säger jag.

Det första problemet uppenbarar sig redan när du är ute på stan en solig lördagseftermiddag. Tänk dig att du med sång i halsen och gott mod i sinnet traskar in på närmaste café för att köpa en kaffe. Betala med mobilen? Glöm det, du ska vara glad om de ens tar kort. Idag är det bara en exklusiv skara kedjor som börjar nosa på den digitala plånboken, som Hemköp och Mcdonalds. Det är på tok för få ställen för att jag som konsument ska bli intresserad. Och jag har svårt att se att någon av alla de konkurrerande lösningarna ska lyckas nå den kritiska massan butiker inom ett bra antal år framöver.

Ett annat problem ligger i tekniken. Att fota qr-koder dömer jag på förhand ut som alldeles för krångligt, och då tänker jag inte på mig själv. Min kära moder, hennes moster, för att inte tala om Bengt i huset bredvid, är exempel på personer som aldrig skulle tänka tanken. Nfc är en lovande teknik, eftersom den går ut på att du bara behöver ta upp mobilen och hålla fram den, och det är precis så smidigt som det behöver vara.

Att Apple däremot agerar bromskloss sätter käppar i hjulet, och riskerar att fragmentera konsumenterna. IOS-användarna är alldeles för kräsna för att acceptera att behandlas som andra klassens medborgare, som ska behöva stå och fota ett klistermärke medan det hippa Android-folket svassar förbi kassan i ett svep. Apple vill istället slå ett slag för deras lösning Ibeacon, men då lägger vi till ännu ett trappsteg på den redan branta trappan.

Jag kan med andra ord inte se någon anledning att oroa sig över plastkortets överlevnad än på många år. Däremot bevakar jag utvecklingen med stor förväntan, det är helt klart så att vi i framtiden kommer slippa bära omkring på 30 olika kundkort och lika många blekta kvitton på saker vi glömt att vi handlat.

Personligen tror och hoppas jag att barnet snart ska våga ta det där skälvande steget bort från bordet. Då följer jag efter.