Ett hus ska byggas med 3d-skrivare i Amsterdam. Och inte vilken 3d-skrivare som helst. Den är tre och en halv meter hög och har ett fotavtryck på 2 x 2 meter.

Skrivaren ska skriva ut rum som är 3,3 meter höga och har 1,8 x 1,8 meter i bottenyta. De utskrivna rummen ska fogas ihop till en högsmalt kanalhus.

Men vänta lite – skrivare? Är hus något som man skriver? Det kan man förstås ha åsikter om.

Även om man ser det som ett ofog är det nog omöjligt att sätta stopp för denna användning av ord som skrivare, utskrift och skriva ut. Det har skett en betydelseglidning i flera omgångar.

Om vi tar det från början är en skrivare egentligen en människa. I min historiebok i skolan fanns det en bild av en staty av en egyptisk skrivare som satt med papyrusrulle i knät. Att skriva ut betydde att fästa ett tal eller en debatt på papper.

Sedan kom datorerna.

De första skrivarna, på engelska printers, var ett slags skrivmaskiner. De hade färgband och typhuvuden som smällde till färgbandet och lämnade ett avtryck på papper.

Man kan tycka att svenska skrivare är en bättre beteckning än engelska printer, om man översätter printer med tryckare, men print, printing har också länge använts om kopiering av fotografier (på det gamla, blaskiga sättet) och om konstnärligt tryck som gravyrer och litografier.

Så när man började använda skrivare för att skriva ut bilder var den engelska termen fortfarande tillämpbar. Det är vårt svenska ”att skriva ut en bild” som är en betydelseglidning. Vi skriver inte bilder, men vi kan skriva ut dem.

Det var med bläckskrivaren som vägen till tre dimensioner började.

Bläckskrivaren, ett billigt alternativ till laserskrivaren, sprutar ut en vätska genom ett munstycke.

Kul idé, tyckte uppfinnare i Kalifornien (var annars) och experimenterade med att stoppa in andra vätskor än bläck i skrivarna.

Elektriska kretsar gick utmärkt att skriva ut på papper, visade det sig. Både ledande material och halvledare gick att lösa upp i vätska och sedan bläckskriva.

Nästa steg blev lager på lager.

Med en plastlösning som stelnade snabbt kunde man programmera skrivaren att lägga lager på lager tills det blev en tredimensionell struktur.

En vidareutveckling av den tekniken används fortfarande i de 3d-skrivare som säljs till privatpersoner.

I industrin är 3d-skrivare inget nytt. I varje fall inte om man definierar det som att framställa föremål i enstaka exemplar.

Industriell produktion brukar kräva långa serier. Så industrin har länge haft tillgång till tekniker för att ta fram modeller och prototyper utan att behöva köra i gång löpande bandet.

Det kallas för friformsframställning, rapid prototyping och additiv tillverkning. Tekniskt sett kan det vara helt annorlunda än den skrivarbaserade tekniken.

Utanför industrin heter det ändå 3d-skrivare.

Även om skrivaren är så stor att den gamle egyptiern lätt får plats inuti och gör utskrifter som det ska bo holländare i.