Det var ingen skräll att det väcktes ramaskri runt Lexbase, sajten som erbjuder sökningar i en stor databas med domar och på det en mycket kontroversiell kartsökfunktion. Moraliskt sett tycks konsensus vara att Lexbase är ute på extremt hal is (vilket jag är beredd att skriva under på), men något lagrum för att stoppa sajten finns inte. Lexbase har utgivningbevis och lyder därmed under yttrandefrihetsgrundlagen.

Datainspektionen känner sig tandlös och gick närmast desperat ut på DN Debatt och krävde en grundlagsändring, statsministern har tillfrågats, tryckfrihetsexperter och jurister har gjort sina inspel, och så vidare och så vidare.

Och så, poff, var sajten borta. Ett pressmeddelande från Bahnhof, där Lexbase hyr serverplats, gjorde gällande att leverantören hade dragit ur pluggen av säkerhetsskäl. På grund av hackarattacker riktade mot Lexbase kunders kontokortsuppgifter.

Andreas Norman, styrelseordförande på Bahnhof, säger i pressmeddelandet: "När våra kunders tjänster drabbar tredje part måste vi agera."

Det är här det hela blir intressant. Tredje part? Bahnhof, nätfrihetens och konsekvensneutralitetens förkämpe nummer ett i den svenska operatörsvärlden, stänger ner en tjänst med hänvisning till skada på tredje part?

Om det nu inte är så att Bahnhof uttryckt sig oklart, vilket de hemskt gärna får förtydliga om så är fallet, öppnar detta en helt ny dörr i debatten. Mycket riktigt tog det inte lång tid innan en debattör som Per Strömbäck, talesperson för Dataspelsbranschen och en stark förespråkare för operatörsansvar när det gäller fildelning på nätet, tog till orda på Twitter.

Nu vet vi inte om Bahnhof hostar Pirate Bay i dag, men logiken är svår att säga emot. Fildelning drabbar förstås tredje part. Wikileaks drabbade väl tredje part. Är privatpersoner och deras ekonomi den enda skyddsvärda tredje parten? Eller var går gränsen?

Välkomna till del 2 i Lexbase-debatten. Den kommer att bli mycket intressant att följa.