I förra veckan kom EU-domstolens dom i det så kallade länkningsmålet. Den största missuppfattningen som spridits i media är att det automatiskt skulle vara tillåtet att länka till allt som finns öppet tillgängligt via internet. Exempelvis Computer Sweden basunerade ut "Att länka till upphovsrättsskyddat material på webben är inte ett brott mot upphovsrättslagen".

Så är det inte, vilket också uppmärksammats av flera av Computer Swedens läsare som kommenterat artikeln och konstaterat att det inte är tillåtet att länka till sådant som lagts ut på internet utan rättighetshavarens tillstånd.

Juridik är krångligt ibland och missuppfattningen är lätt att förstå. Men låt mig försöka förklara vad EU-domstolen kommit fram till.

Artikel 3.1 i det så kallade Infosoc-direktivet föreskriver under rubriken "Rätten till överföring av verk till allmänheten och rätten att göra andra alster tillgängliga för allmänheten":

Medlemsstaterna skall ge upphovsmän en ensamrätt att tillåta eller förbjuda varje överföring till allmänheten av deras verk inbegripet att verken görs tillgängliga för allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till dem från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.

En motvarande bestämmelse infördes i den svenska upphovsrättslagen 2005 och utgångspunkten för svenska domstolar har varit att länkar som leder direkt till ett verk omfattas av den här "överföringsrätten", det vill säga att det inte är tillåtet att direktlänka utan tillstånd från rättighetshavaren. Den här uppfattningen har inte varit okontroversiell och många har menat att all länkning är tillåten eftersom länkaren inte själv "överför" verket till den som klickar på länken.

På grund av den här osäkerheten bestämde Svea hovrätt sig för att fråga EU-domstolen om länkning omfattades av "överföringsrätten" enligt direktivet i ett mål mellan fyra journalister och medieförmedlingsföretaget Retriever.

EU-domstolen började med att konstatera att länkning i och för sig omfattas av överföringsrätten, det vill säga rättighetshavarnas ensamrätt att överföra sina verk till allmänheten. Därefter konstaterade domstolen att för att en länk ska vara en överföring till "allmänheten" så krävs det att länken ger en "ny publik" tillgång till det som lagts ut. "Ny publik" är enligt EU-domstolens praxis en publik som rättighetshavarna inte beaktat när de själva lagt ut eller lämnat tillstånd till någon annan att lägga ut något.

När rättighetshavaren tillåter att ett verk läggs ut öppet på internet utan begränsningar tillåter rättighetshavaren alla internetanvändare att ta del av verket. Den som länkar till ett sådant verk ger därför enligt domstolen sina användare tillgång till ett verk som de redan har tillgång till och alltså inte till en "ny publik". Den som länkar behöver därför inget tillstånd från rättighetshavaren utan kan länka fritt.

Däremot är det inte tillåtet att länka till sådant som lagts ut utan tillstånd därför att det ger en publik tillgång till verket som rättighetshavarna inte beaktat eftersom det lagts ut utan tillstånd. En sådan länkare ger alltså en "ny publik" tillgång till verket och det spelar ingen roll att den som utan tillstånd lagt ut verket som länken leder till redan gjort det tillgängligt för alla internetanvändare. Det är ändå en "ny publik".

Den som länkar till något som finns fritt tillgängligt via Internet måste alltså kontrollera om det lagts ut av rättighetshavaren själv eller av någon som fått rättighetshavarens tillstånd, annars riskerar länkaren att göra sig skyldig till upphovsrättsintrång.

Advokat Monique Wadsted, delägare MAQS Advokatbyrå, som företrädde journalisten och författaren Pia Gadd i EU-domstolen.

Fakta

I ett mål mellan fyra journalister på Göteborgsposten och mediedatabasföretaget Retriever, har journalisterna krävt ersättning av Retriever efter att de länkat till journalisternas material. Tingsrätten gav Retriever rätt, men målet överklagades och Svea hovrätt har nu inhämtat ett utlåtande från EU-domstolen.