På Sjöstadsskolan står digitalkunskap på schemat. Följ med in på lektionen!
– Hur många programmeringsspråk tror ni det finns, säger Karin Nygårds och många händer far genast upp i luften.
28, 57, 166 – gissningarna blir allt djärvare i takt med att Karin Nygårds skakar på huvudet och säger att nej, fler finns det allt.
Till sist vågar sig någon på att säga tusen.
– Ja, över tusen. Mellan 1 500 och 2 000, Varför tror ni att det finns så många, säger Karin Nygårds.
Tja, en del är enkla och andra är svåra. Man behöver olika språk för olika saker. Och för att fortsätta hitta nya möjligheter måste man hela tiden hitta nya språk. Klassen diskuterar sig fram till svaren på frågan.
Men lektionen ska inte bara ägnas åt att prata om programmering utan också om att praktiskt förstå hur olika det kan vara uppbyggt. När Computer Sweden är på besök handlar det om att jämföra de tre sätt att programmera som klassen provat på hittills – Kojo, Scratch och Kodu. Bara Kojo baserar sig på ett riktigt programmeringsspråk – Scala – de andra är mer av enkla programmeringsmiljöer.
Läs också: De lirar Minecraft på NO-lektionerna.
Nu ska eleverna jämföra ett tiotal olika saker, exempelvis sådant som om koden görs som text, block eller symboler och hur det ser ut när man skapar loopar, i de olika programmen. De arbetar i grupper och lägger upp resultatet på en gemensam blogg när de är klara.
När de på så vis analyserar skillnaderna och jämför programmen kan de sedan dra slutsatser om hur de skiljer sig i uppbyggnad är tanken.
Här på Sjöstadsskolan i Hammarby Sjöstad i Stockholm kallas ämnet digitalkunskap och har tagit plats i femteklassarnas schema. 80 minuter i veckan har skrapats ihop.
– En del från matten för där kommer ju själva programmeringen in – en del från samhällskunskapen, vi går exempelvis igenom upphovsrätten. Vi pratar etik på nätet och där tas lite från religionskunskapen. Svenska finns med i nästan allt och så har vi tagit tid från elevens val också, säger Karin Nygårds.
Idén är hennes egen och rektorn är med på noterna.
– Jag är svensklärare i grunden och det började med att jag för flera år sedan började blogga med mina elever. Det gjorde mig intresserad av att skapa mer på nätet med dem och jag började leta efter något i stil med Minecraft – bara det att Minecraft inte fanns ännu, säger Karin Nygårds.
I stället hittade hon en del program som byggde på kod och det väckte ett intresse hon inte trodde att hon hade.
– Jag är otroligt oteknisk och kunde ingenting om programmering. Men jag tyckte det var så häftigt att inse att allt på nätet är uppbyggt av kod. Att förstå sammanhangen. Så jag tog en introduktionskurs i programmering en sommar.
Den insikten och de sammanhangen vill hon också ge eleverna.
– Vi lever i ett digitalt samhälle och gör mycket på nätet. Vi i skolan ägnar oss ju mycket åt att ge barnen i de lägre åldrarna olika förklaringsmodeller för att förstå hur världen fungerar. Vi lär dem trafikregler och att känna igen vitsippor – sätter ord på det som finns omkring dem. Då måste vi också lära dem att förstå den digitala världen.
Video: Hon peppar skoltrötta med it.
Karin Nygårds började i smyg erkänner hon.
– Ja, jag började förra våren. Mina klasser hade en blogg där de skrev och det fick de göra halva lektionen. Den andra halvan ägnade vi åt programmering. Efter ett tag tog jag mod till mig och berättade vad jag gjorde för min rektor och hon var positiv.
I höstas fick hon därför fria händer att bygga upp digitalkunskapen – ett ämne som hon egentligen inte tycker borde behövas.
– Nej, egentligen tycker jag det ska komma in i alla ämnen.
Förutom sina femteklassare har hon också digitalkunskap som elevens val för andra årskurser. Hon har också en förskoleklass en eftermiddag i veckan.
– Där jobbar vi mycket med lek – bygger dataspel i klassrummet där vi är robotar och dansar efter kod.
Dessutom har hon en särskild grupp för tjejer, Geek Girl Mini, som träffas efter skolan en gång i veckan.
– Jag vill ge dem lite extra boost.
Är inte killarna avundsjuka på att det inte finns en grupp för dem?
– Jo, det är de. Men vi har pratat om det och jag har förklarat att så länge det ser ut som det gör så måste vi ha sådana grupper. Målet är att det inte ska behövas, säger Karin Nygårds.
Så ser kursplanen ut
Karin Nygårds har själv byggt upp kursplanen för ämnet digitalkunskap på Sjöstadsskolan. I den ingår:
Litteracitet på internet. Träning på kritiskt tänkande, att sålla information, granska källor och att kunna sammanställa det lästa så att det inte bara förblir fragment.
Kod. Grunden för att förstå den digitala världen är att förstå att den helt är uppbyggd av kod.
Identitet. Internet möjliggör ett identitetsskapande och sökande på ett sätt som tidigare inte fanns. Eleverna får försöka förstå vad det innebär och hur det ska hanteras.
Mitt och ditt på nätet. Kunskap om upphovsrätt och creative commons-licenser.
Tillsammans. Lära sig förstå innebörden av kollaborativt lärande, nätverkande, crowdsourcing, öppen källkod och sharing is caring.
Tid och fokus. Hur förhåller vi oss till att vi hela tiden är kontaktbara? Hur mycket skärmtid är lagom under en dag? Här lär eleverna sig att skapa effektiva strategier för ett nätliv.
Tjänster och gentjänster. Vad betalar vi med när något är gratis? Vad betalar jag för om jag köper en tjänst? Här granskas vilka tjänster vi använder utifrån vad som krävs av konsumenten i gengäld.
Kreativitet, problemlösning och uppfinningsrikedom. Eleverna tränar sig att hitta nya vägar och lösningar för att lösa problem och göra livet bättre.
Läs mer om kursplanen här.
