Förklaringen i mitt fall är att jag bor på cykelavstånd till arbetsplatsen, så att jag kan röra mig fram och tillbaka. Men jag är långt ifrån ensam. Andelen företag som har anställda som arbetar på distans pendlar runt 50-procentsstrecket. I höstas släppte SCB siffror att antalet distansarbetande ökade till 55 procent 2013, från 49 procent året innan. Men då hade antalet sjunkit mellan 2011 och 2012, från 51 procent till 49 procent.
Hur många som jobbar hemifrån på respektive företag är en helt annan fråga. Idag är det Microsofts jobba-hemma-dag och sannolikt är det åtminstone ett antal personer som utnyttjar dagen till att jobba hemifrån. Men när CS gjorde en undersökning på plats i fjol så visade det sig att ett förvånansvärt högt antal anställda som faktiskt ändå hade tagit sig till Microsofts Sverige-kontor.
Jag jobbar relativt mycket hemifrån och tycker att det är konstigt att så många personer orkar ta sig igenom det gatlopp som Stockholms och andra städers kollektivtrafik och vägnät utgör i rusningstid. Själv anser jag att den största fördelen är att man slipper transportsträckan, kan börja när man vill och att man kan sluta när man vill. För min del arbetar jag intensivare när jag arbetar hemifrån, men kan samtidigt ta flera pauser vilket gör arbetet effektivare. Det optimala är att jobba någon dag hemma. Sedan infinner sig en viss tomhet. I alla fall när man har inprogrammerat att man ska förflytta sig till en arbetsplats under arbetstid.
Ur samhällsperspektiv är distansarbete jättebra: mindre igenslammade motorleder, lägre tryck på kollektivtrafiken, mindre metall som ska flyttas och färre liter bensin som ska brännas för att transportera människor fram och tillbaka från jobbet.
Om det är bra eller dåligt att jobba hemifrån verkar bero på två saker: om det företag man jobbar på tycker det är bra och om man själv tycker att det är bra. Jag tror att de flesta anställda tycker det är bra att kunna jobba hemifrån, om man vill. Och jag tror att de flesta, långtifrån alla, ser ett problem i att personalen blir mer otillgänglig.
Trots allt tal om mobilt arbete, appar, plattor, smarttelefon, moln, sociala medier och annat så är det förvånansvärt att företag i allmänhet inte lägger mer krut på att möjliggöra arbete på distans, exempelvis genom virtuella möten, chattforum, samlingsplatser och annat. Hur man jobbar hemifrån blir lite upp till den anställde, ungefär som att det är upp till var och en hur man tar sig till jobbet.
Ska distansarbetet öka på allvar så krävs nog mer strukturella satsningar. Distansarbete måste inte bara tillåtas, utan även införas som en arbetsform som är likvärdig och där kraven är likvärdiga med att jobba på arbetsplatsen. Och så krävs det ett kulturskifte, där att ”jobba hemifrån” verkligen står för att man verkligen arbetar hemifrån.
