Sveriges Radio bjöd i måndags in till väckelsemöte om den svenska digitalradion, ett samarrangemang med de privata radiobolagen SBS och MTG. På agendan stod goda exempel och strategier från andra länder, främst Norge.
På plats fanns även regeringens digitalradiosamordning, som tillsattes förra sommaren för att ta fram en plan för en övergång till digitalradio. Två av punkterna i uppdraget: att uppnå enighet om värdet av en digitalisering av marknätet, och enighet kring teknisk standard.
"Det har vi sedan länge, så det är inget vi arbetar med", meddelade utredningssekreterare Linus Fredriksson.
Jahapp. Det var den debatten. Fm-nätet släcks till förmån för ett nytt nät med tekniken dab+ år 2022. Tack för kaffet.
Så hur har man tänkt att lyckas med detta?
Ole Jörgen Torvmark, vd på Digitalradio Norge, konstaterar att det som krävs för att publiken ska hänga med på tåget är ett släckningsdatum för fm-nätet. På ren svenska att tvinga de motvilliga konsumenterna att byta teknik.
Dessutom krävs det att det går att digitalisera radion i alla bilar, där hälften av all lyssning sker. I Norge saknar minst 2,3 miljoner bilar digitalradio, något man tänker lösa genom att ställa krav på bilprovningar och bilverkstäder att erbjuda en uppgradering till alla kunder. Billigaste varianten ligger på 2 000 kronor per bil.
Enligt Christian Vogg, radiochef på Europeiska radio- och tv-unionen, EBU, är det avgörande att dab-radio finns i våra mobiltelefoner. Därför har EBU investerat i utvecklingen av ett särskilt dab-chipp. Varför mobiltillverkarna, som knappt sätter in fm-mottagare i mobilerna längre, skulle vara intresserade är högst oklart. Men en selling point är att det går att visa information om vilken låt som spelas - direkt i mobilen.
Och så måste svenskarna byta ut sina 9 miljoner radioapparater. Men det ses inte som ett problem. "I den takt vi köper nya prylar i dag så går det ganska snabbt", säger Christer Modig på MTG Radio. "Och kan vi bara få in chippet i mobiltelefonerna så har vi klarat den delen."
Trots att radioetablissemanget är självsäkert adresseras ändå frågan om ip-tekniken, i form av en inbjuden tysk forskare som presenterar en studie som visar att internet och mobilnäten absolut inte under några omständigheter klarar att stå som ensam bärare av all radio. Vilket ingen i debatten någonsin hävdat.
Mats Åkerlund, Sveriges Radios man, understryker också att ip i form av webben, poddar och strömmar kommer att bli oerhört viktig som komplement även i framtiden. Men komplement till dab-radion då, inte till exempelvis ett moderniserat fm-nät.
Vad ligger bakom allt detta? Det är knappast publikens efterfrågan som driver utvecklingen. Nej, svaret står att finna i den oheliga allians av public service och privata radiobolag som anordnade måndagens seminarium.
För Sveriges Radios del handlar det, tror jag, om att bevara utsänd radio som medium. En blandning mellan en romantisk syn på en medieform som tjänat oss väl, och en vilja att inte förlora sin unika ställning som informationsförmedlare i Sverige.
Public service-radion skapades en gång i tiden på grund av det begränsade spektrumutrymmet, som en försäkran att det allmänna (radiofrekvenser) används samhällsnyttigt. I dag gäller det snarare att Nå Alla Svenskar - och då krävs fler kanaler och program. Något för alla. På alla plattformar.
För den kommersiella radion är det en ren affärsfråga. Fler rikstäckande kanaler är ett måste för att säkerställa lönsamhet anser radiobolagen, som dessutom räknar kallt med att slippa koncessionsavgifterna när etern får plats för fler. (Koncessionavgifter är det privatradion betalar till staten för att få del av det begränsade frekvensutrymmet.) Men knäckfrågan är att konkurrensen om konsumenternas medietid är hårdare än någonsin.
Det handlar om att möta hotet från internet. En konsult som får ordet på seminariet använder just de orden. Staffan Rosell på SBS Radio säger att radion "riskerar att tappa en generation lyssnare" till internet om ingenting görs.
Jag förstår både Sveriges Radio, av nostalgiska skäl, och de privata radiobolagen, av kommersiella. Men jag ser inte varför staten ska tvinga på medborgarna ett teknikskifte de inte bett om. Till syvende och sist ser jag mer än allt annat en politisk intervention för att rädda en del av den kommersiella mediemarknaden som inte bär sig längre.
Det borde vara fokus när digitalradiofrågan hamnar på riksdagens bord igen. För det kommer den att göra, oavsett om striden i dag tycks helt avgjord.
