Sverige borde vara ett idealiskt land för näthandel: Nästan alla är uppkopplade, den höga förvärvsfrekvensen gör att många är stressade och har ont om tid för att handla,geografin gör att det i stora delar av landet är långt till välsorterade butiker.

Sett till dessa faktorer borde Sverigevara världsledande inom distanshandel, men så är det tyvärr inte. Trots en 15 procentig tillväxttakt står nätinköpen bara för drygt 6 procent av detaljhandelns omsättning, enligt den senaste e-barometern. Det är ungefär som genomsnittet inom EU, och en lägre andel än i Tyskland.

I Tyskland växer dessutom näthandeln i snabbare takt än i Sverige, vilket gör att tyskarna springer ifrån oss. Även i Frankrike förväntas e-handeln i år växa snabbare än i Sverige.

I länder som Storbritannien och USA är näthandeln mer utvecklad än i de tre nämnda länderna. Det betraktas av de flesta svenskar som en självklarhet, trots att Sverige i grunden har bättre förutsättningar.

Vad beror eftersläpningen på? För mig som har bott utomlands under senare år är förklaringen uppenbar – leveranserna i Sverige fungerar inte.

I de två länder som jag jämför med, USA och Indien, betyder näthandel att varorna levereras direkt till hemmet, och att det sker snabbt.

Men i Sverige betyder näthandel att varorna lämnas på ett utlämningsställe med kö och begränsade öppettider, vilket gör att en viktig poäng med att handla på distans går förlorad.

Jag vet hur försvaret för denna opraktiska ordning brukar låta: I Sverige har vi inga hemmafruar,så varorna måste lämnas på ett utlämningsställe. Dessutom är arbetskraft dyrt, så det blir för kostsamt att anställda postbud som delar ut paket.

Men jag vidhåller, leveransernamåste gå att lösa på ett smidigare sätt. I ett land som framhåller innovationsförmågan som en av sina främsta styrkor, borde även denna nöt gå att knäcka.

Så länge vi inte gör det kommer nät-handeln att fortsätta utvecklas i andra delar av världen, medan Sverige förblir en medelmåtta på efterkälken.

I Indien, där jag för tillfället bor, har näthandeln skapat nya möjligheter. Varor och tjänster kan plötsligt säljas till delar av landet där det inte går att öppna fysiska butiker.

Visst, förutsättningarna i Indien ärradikalt annorlunda än i Sverige. Men det är svårt att hävda att det fattiga och tätbefolkade Indien, sett i ett större perspektiv, skulle vara bättre lämpat för näthandel än det rika och glesbefolkade Sverige.

Märkligast av allt är att det i Sverige helt saknas självinsikt om bristerna inom detta område. Möjligen beror det på att för få svenskar känner till hur mycket bättre näthandel fungerar i andra länder. Det ärlätt att vifta bort den svenska eftersläpningen antingen som ett skatteproblem (det blir för dyrt) eller som ett arbetsmiljöproblem (det blir för slitsamt för postbuden att springa i trappor).

Konsekvensen av denna motvilja till nytänkande blir sämre service och utbud för kunderna, att handeln förlorar intäktsmöjligheter och att den svenska ekonomin utvecklas långsammare än vad den annars skulle ha gjort.