Vid sidan av att ha tagit fram datautbytesformatet Json är Douglas Crockford kanske mest känd för att ha skrivit den tongivande boken "Javascript: The Good Parts" där han lyfter fram de idéer som han tycker gör Javascript till ett fantastiskt programmeringsspråk. Men trots dess kvalitéer, som han reser världen runt och berättar om, så hoppas Douglas Crockford på ett helt nytt språk som kan ta över.

– Det skulle vara väldigt sorgligt om Javascript var det slutgiltiga språket, säger Douglas Crockford när Computer Sweden träffar honom i samband med att han besöker Sverige och Javascriptkonferensen Nordic.js.

Han är kritisk till hur konservativ programmeringsvärlden är och hur lång tid det tar för nya bra idéer att få fäste.

– I mjukvarubranschen tänker vi på oss själva som mer innovativa än inom andra branscher. Och kanske är det sant, men vi är inte innovativa nog. Det är väldigt svårt för oss att göra oss av med gamla idéer, säger han.

Som exempel nämner han att mycket av hur datorer hanterar tal härstammar från en tid när datorminnen var dyra och elektronrören ännu inte ersatts av transistorer.

– Vi har levt med problemen så länge att de blivit osynliga och det verkar helt otänkbart att ändra på det som är källan till problemen. Men jag tror att vi måste göra det för att få stabila system och göra det enklare för normala människor att använda dem, säger Douglas Crockford.

När han själv började programmera fanns det egentligen bara två språk att välja på, Fortran och Cobol.

– Nu finns det hur många språk som helst som skriker efter uppmärksamhet, och det är något jag vill uppmuntra. Till slut hoppas jag att ett språk kommer att utkristalliseras som har alla de egenskaper jag letar efter.

Viktigast bland de egenskaperna är att språket ska vara effektivare att arbeta med och enklare att förstå.

– Jag letar efter metoder att göra saker enklare för fler människor så att du inte behöver vara ett proffs för att göra användbara saker. Jag hoppas att vi är i en renässanstid när det gäller programmeringsspråk, säger Douglas Crockford.

Att fler människor lär sig att programmera tycker han är viktigt. Men han är ändå skeptisk till att lära ut programmering till alla elever i grundskolan.

– I dag lär vi bara de som vill lära sig och just nu tycker jag att det är bäst. För länge sedan tyckte jag att alla skulle lära sig programmera, men det tror jag inte längre.

– Jag tror att alla som kan programmera bra kan det för att det är något allvarligt fel på dem. Till exempel måste du vara en otrolig optimist för att kunna vara en bra programmerare. Du kan inte vara en normal balanserad människa, du måste vara galet optimistisk. För utan att vara det kan du inte göra avlusning, och avlusning är det vi programmerare gör mest.

Han jämför processen med att genomgå en hemsk förlossning och ändå vilja skaffa fler barn.

– När vi avlusar får vi minnesförlust och kommer inte ihåg hur mycket tid vi lägger på det. Det är bra, för om vi kom ihåg det skulle vi inte vilja göra det igen, säger han.

Han har svårt att se några riktiga kandidater till framtidens språk bland de som utvecklas just nu även om han gillar både Googles Dart och Microsofts Typescript.

– Båda två är intressanta språk som utvecklas av smarta människor, men de är för komplicerade.

För Douglas Crockford är det ett problem att utvecklarna inte är tillräckligt radikala när det gäller att göra sig av med gamla tankesätt när de utvecklar nya språk.

– Vi har fastnat i våra egna tidigare succéer, säger han.

Men som gott exempel lyfter han ändå fram ett gammalt språk, nämligen Smalltalk som togs fram på 1970-talet vid Xerox Parc.

– Det var tänkt att bli så enkelt att barn skulle kunna använda det, men det fungerade inte, säger han.