Är det köpläge, frågar en god vän om ett bolag. Som styrelseledamot slipper jag besvara frågan. Jag är insider i ett börsbolag och får helt enkelt inte lov att göra det. Men faktum är att jag inte skulle kunna svara, för jag är riktigt usel på att bedöma börskurser.

Priset på aktien återspeglar rätt sällan ett bolags riktiga värde, tycker jag. Visst, på ett sätt gör det såklart det, eftersom börskursen uppenbarligen är det som säljare och köpare enas om är korrekt just då.

Men är det egentligen alls en funktion av vad själva bolaget är värt, eller speglar det bara vad någon tror att andra tror att värdet är? Att spekulera på börsen är i så fall att gissa vad ”de flesta andra” ska tycka om ett bolag. Och börsvärdet säger då väldigt lite om bolaget i sig självt.

Så jag struntar i att spekulera i börskursen. Lämnar det till dem som är duktiga på att gissa vad andra ska tycka. Ska jag bedöma värdet på ett företag i den här branschen måste det baseras på andra faktorer.

Viktigast är faktiskt bolagets själ. Det påståendet får en del av mina mer finansfokuserade medmänniskor att himla med ögonen. Så det spar jag till andra sällskap. Som detta.

För ett bra teknikbolag behöver ha en rätt stark själ. En nördig själ. Och stor passion för sina kunders problem. Den kombinationen är oslagbart attraktiv. Jag faller som en kägla.

Vilka företag som har just de egenskaperna är svårt att se utifrån. En rutinerad vd klarar ändå att putsa upp en snygg yta. Nej, för att se om det finns en själ måste man gräva djupare. Och då inte i räkenskaperna, som definitionsmässigt är rätt andefattiga.

Jag har haft turen att träffa på flera riktigt fina företag, men jag blir ändå lika lycklig varje gång som jag i mitt grävande hos ett företag hittar en till sådan lysande själ. Bolaget min gode vän frågade om är just ett sådant.

Där finns en själ som formligen strålar av kraften från medarbetare som verkligen brinner för vad de gör. Från den piggt leende receptionisten till de senast anställda ingenjörerna direkt från tekniska universitetet. En duo som man hittar i källarlabbet. Där får de egentligen inte jobba så mycket, utan dagsljus, men de avslöjar förtjust att de nog tubbar lite på de reglerna. För det är ju ett så hiskeligt spännande projekt.

Och så vd:n, som med varsam hand leder det hela. Låter medarbetarna ta plats och göra sitt jobb. Som till exempel utvecklingschefen. Han beskriver en verksamhet med närmast militärisk disciplin. Iso-certifierat och vattenkammat. Men tillägger, ”jo, och så har vi ju en del skunk work. Det måste man ha”.

Ljuv musik i mina öron, ett viktigt sundhetstecken. Skunk work. Projekt som inte finns egentligen,inte har någon budget, ingen projektplan eller deadlines, men som pågår ändå. Och som kanske leder till nästa storsäljare. Eller inte.

Nå, ska jag gå in och köpa lite aktier, frågar min gode vän? Tja, inte vet jag. Men jag vet att det är ett fint bolag, riktigt fint! I min bok. Vad börsen tycker beror på andra faktorer.