Annika Agelii Genlott. Foto: Karin Lindström
5 000 elever i Sollentuna har de senaste fyra åren fått lära sig skriva direkt på plattor i stället för med papper och penna.
Det har visat sig vara mycket lyckat. I en pilotstudie för två år sedan av skolutvecklaren och forskaren Annika Agelii Genlott och professorn Åke Grönlund, båda vid Örebro universitet, var resultaten entydigt positiva. Eleverna i årskurs ett var bättre på att läsa och framförallt ökade deras skrivförmåga markant. En uppföljande studie som ännu är opublicerad visar på fortsatt goda resultat. När forskarna tittat på hur elever i trean klarat nationella proven i matematik och svenska pekar resultaten på att eleverna i Sollentuna lyckas betydligt bättre på proven – det handlar om resultatförbättringar på 20 procentenheter – än de som undervisats traditionellt. Dessutom var skillnaderna mellan pojkarnas och flickornas resultat betydligt mindre än de brukar vara. I matematik var skillnaden försumbar.
Läs mer: Skolorna struntar i problemen och satsar stenhårt på molnet
Men det är inte datorerna i sig som är framgångsreceptet utan den metod som använts. Studien visar att de elever som använt datorer men som inte haft någon särskild struktur kring hur den digitala tekniken används lyckats sämre än dem som arbetar efter den metod som används i Sollentuna men också sämre än de elever som undervisats traditionellt.
Tricket är enligt Annika Agelii Genlott att använda tekniken som en hävstång genom att använda sig av kända nyckelfaktorer för lärande.
Metoden som använts just i Sollentuna kallas att skriva sig till lärande och går till så att barnen inte bara skriver på sina plattor för sig själva utan hela tiden skriver i delade dokument så att både läraren och de andra eleverna kan gå in och komma med feedback.
– De ger varandra skriftlig, kontinuerlig och framåtsyftande återkoppling under vägens gång. Först när de är nöjda publicerar de slutresultatet på en klassajt exempelvis, säger Annika Agelii Genlott.
Läs mer: Datorer i skolan ger både mer finsurf och fulsurf
Och då kommer återkopplingsboosten när eleverna i stället för bara några rader från läraren kan få kommentarer från kanske 30 personer.
– Det är väldigt spännande för dem och det gör också att de blir måna om att allt ska vara rätt innan de lämnar sin slutversion. De förbättrar och jobbar med texterna – vi kan till och med se att de går in hemifrån och läser och återkopplar till sina kompisar.
En del i det är att alla elever har möjlighet att delta – även de som har dyslexi eller andra funktionsnedsättningar. Genom olika typer av kompensatoriska stöd som talsyntes och stavningshjälp kan de också vara med.
– Ibland undrar folk om inte vissa elever känner att deras texter är kortare än andras exempelvis men det är inget som någon lärare som jobbar med det här har tagit upp. I stället känner alla att de nu kan skapa texter som kan läsas av alla.
Läs mer: ”Programmering i skolan är mer än att koda”
Generellt blir också texterna längre än de texter som skrivs av elever som undervisas traditionellt.
– De blir också mer utvecklade både grammatiskt och innehållsmässigt. Flera i ettan nådde kunskapskraven för tredje klass när de slapp sitta och harva handskrift. Men troligt är att nyckeln till framgång är den skriftliga kontinerliga återkopplingen som sker i realtid mellan eleverna, säger Annika Agelii Genlott.
Resultatet av den senaste studien kommer framöver att publiceras i internationell vetenskaplig tidskrift. Den är en del av den avhandling om att skriva sig till lärande kring digitalisering i skolan och hur man kan implementera digital teknik i pedagogiken – och även sprida kunskapen – som Annika Agelii Genlott arbetar med.
