Men båtfärden gick bra denna gång, och de italienska myndigheterna placerade honom på ett hotell efter förhör.
– På hotellrummet drog jag av all plast runt datorn, och det visade sig att den fungerade. Genast började jag chatta med en kompis i Sverige för att få råd om vad jag skulle göra.
Ali Alabdallah, även han journalist, flydde en helt annan väg. Från Syrien via Turkiet. Där betalade han 3 500 euro för att ta sig till Grekland. En mycket högre summa, och en mycket säkrare rutt. De var bara sju flyktingar i en större båt.
Även han fick med sig sin dator, en Toshiba, genom att hålla den bakom ryggen så att smugglaren inte såg den. För reglerna var desamma, inga saker ombord, men den ensamma smugglaren var inte lika cyniskt hård som i Libyen.
– Jag visste att flykten skulle ta lång tid och vara kostsam. Redan i Turkiet, i väntan på klartecken för båten till Grekland, började jag titta på Youtube för att lära mig svenska. Även på flyktingboendet i Sverige hade jag stor nytta av datorn, jag skrev mycket. Dessutom har jag mängder av bilder på hårddisken som jag vill ha kvar, säger Ali Alabdallah.
Läs mer: Jaber Zain hemma igen – i ny roll
Han ville till Sverige bland annat eftersom hans hustrus syster bor här. Han hade bara hört gott om Sverige, det var ett land man fick asyl i.
Båda två understryker att de verkligen ville ha med sig en dator med arabiska tangentbord, de utgick från att de inte fanns i Europa. De ville dessutom som journalister ha sitt arbetsverktyg med sig. Och som tredje orsak – att köpa ny dator kostar pengar.
– För mig är min dator nu som ett minne. Det är ihop med viktiga dokument och telefonen de enda ägodelar jag lyckades få med mig från Syrien. Jag kommer aldrig slänga den, även om den går sönder, säger Ali Alabdallah.