öppna data

Enligt offentlighetsprincipen har allmänheten rätt att ha del av mycket av den information som ryms i myndigheternas arkiv – fysiska såväl som digitala. Sedan 2010 finns en lag som reglerar hur den utlämningen ska gå till, PSI-lagen. Eller lagen om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen. Och det arbetet går inte som önskat.

Till exempel är det var femte myndighet som inte ens vet vad syftet med och innebörden lagen är, visar en rapport från Statskontoret som ställt frågan till ett urval av landets myndigheter som ligger under regering, kommun och landsting.

– Det var lite överraskande och jag tror dessutom att det är en underskattning, eftersom det kanske inte är alla som vill erkänna att de inte känner till lagstiftning som berör deras verksamhet, säger Michael Borcher, utredare på Statskontoret.

Läs mer: ”Vi behöver en färdplan för en digital utveckling”

Lagstiftningen bygger på ett EU-direktiv och syftet är att skapa en informationsmarknad. Öppen data som finns hos myndigheterna ses som en viktig resurs för företag och allmänhet. I dagsläget är data från SMHI och kartor från Lantmäteriet mest populärt, men det kan också handla om information från trafikområdet och data från kommunens olika verksamheter som skola och äldrevård.

Utgångspunkten i PSI-lagen är i första hand att hindra missbruk från myndigheternas sida. Som att lägga diskriminerade villkor, som att inte ge ut information till vissa företag eller personer, eller sätta för höga avgifter. Inget av detta är egentligen nytt i Sverige. Möjligheterna att få ut handlingar har funnits länge. Nu handlar det mer om ett proaktivt arbete.

­ – I Sverige handlar det om en perspektivförändring. Att inte bara gå och vänta på att en förfrågan ska komma in utan visa vad man har, säger Michael Borcher.

Av de 246 myndigheter om tillfrågades var det alltså 201 som kände till lagen och dess syfte. Men av dem var det ändå 22 procent som var av uppfattningen att deras information inte var intressant för vidareutnyttjande.

– Det är naturligtvis inte sant, det är inget man kan veta på förhand, säger utredaren.

Läs mer: Hur e-läget med statens digitala tjänster? Computer Sweden reder ut

Andra skäl till att man inte kommit längre i arbete med att göra data mer tillgänglig sägs vara att informationen omfattas av sekretess eller innehåller känsliga personuppgifter. Några hänvisar till upphovsrättsligt skydd. En bidragande orsak är också att arbetet är resurskrävande, såväl finansiellt, tekniskt som kompetensmässigt.

– De har svårt att veta hur informationen ska presenteras. Ska man ha en kontaktperson, hur ska informationen organiseras och göras tillgänglig? Det är en organisationsfråga, men många ser det som en it-fråga, säger han.

För det är mycket som måste ses över och gås igenom. De myndigheter som angett att de kommit en bit på vägen säger att de tagit fram en strategi, utsett en ansvarig och inventerat myndighetens information. Andra har redan publicerat allmän information och andra har fattat beslut om att ge digital åtkomst till data. Poängen med de här åtgärderna är att processen ska bli smidig, myndigheten ska inte behöva fatta beslut i varje enskilt fall om informationen kan lämnas ut eller ej. Enkelt uttryckt: informationen som får lämnas ut läggs i ett arkiv, den som inte får beskådas av allmänhetens ögon i ett annat.

Konsekvenserna av att myndigheterna inte är uppdaterade och aktivt förberett sina organisationer blir att det dröjer tills man når målen med lagstiftningen. Det tar längre tid tills det finns en europeisk informationsmarknad vars syfte också är att skapa ett mer transparent samhälle.

Läs mer: Myndigheter usla på öppna data

Rapporten föreslår en rad åtgärder som främst riktar sig till att ge myndigheterna stöd i arbetet att göra informationen tillgänglig för vidareutnyttjande. En begränsning som ofta görs är att använda begreppet öppen data. Utlämningen av data enligt PSI-lagen kan innebära avgifter för den person som vill ta del av informationen. Det är inte tillåtet för öppen data. Fokuserar myndigheten enbart på öppen data begränsas alltså den information som de ska erbjuda kraftigt.

– Det finns redan vägledning som tagit fram som förklara vad lagen handlar om och hur man ska gå tillväga. Men man pratar också om en gemensam portal där myndigheter kan informera om vidareutnyttjande av sin information. Och det i så fall skulle vara Riksarkivet som har ansvar för den.