När vi träffades för fem år sedan jag och Anders Parment, ekonom vid Stockholms universitet som forskar kring hur olika generationer skiljer sig åt, hade 80-talisterna just klivit in på arbetsplatserna och utmålades av en del som ovilliga att ta i, illojala och gåpåiga.
Men Anders Parment ryckte ut till deras försvar. I själva verket är de ofta effektiva medarbetare som är självständiga som inte frågar om allt utan levererar förklarade han.
Att det ibland blev svårt för dem att finna sig till rätta hade snarare att göra med de äldre generationernas exkluderande attityd – att de som jobbat länge gärna pratar med varandra om hur det var förr exempelvis.
Läs också: Så lär generation Y dig att göra bättre affärer
Nu är 80-talisterna etablerade och 40-talisterna har gått i pension. I stället är de första 90-talisterna på väg in.
Den så kallade millenniegenerationen, som just består av dem som fötts från mitten av 80-talet till mitten av 90-talet har länge hajpats.
Millenniebarnen har setts som dem som går i första ledet in i en ny digitaliserad värld. De som ska komma in i företagen och kunna leda in dem i den nya tiden. De digitala profeterna.
Men Anders Parment avfärdar den synen.
– Skillnaderna är inte så stora som man trott, de är inte så mycket mer digitaliserade än 60-talisterna eller 70-talisterna utan använder nätet på ungefär samma sätt. Det där är överdrivet. Däremot är de mer påverkade av de samhällsförändringar som skett och av de ständiga informationsflödena, säger han.
I dagarna kommer han ut just med en bok om 90-talisterna. Eller i alla fall de tidiga 90-talisterna för faktum är att det är svårt att säga något om hur den ser ut innan de som ingår i den fyllt 24.
– Mellan 16 och 24 sätter sig de värderingar du bär med dig resten av livet, säger Anders Parment.
Självklart är det inte bara den tid vi vuxit upp i som präglar oss utan också vilken uppväxtmiljö vi haft och om vi kommer från landet eller från staden. Men just tiden skapar en generell grund för många av oss, en slags gemensam nämnare.
– 90-talisterna är den första generationen som inte tar tydligt avstånd från sina föräldrar. De har fler möjligheter än tidigare – de kan studera och jobba utomlands. Men samtidigt är de mer familjebundna och tycker inte det är så roligt att resa i tjänsten eller studera i något annat land, säger Anders Parment.
Medan 80-talisterna kan ge sig hän åt jobbet är 90-talisterna tydligare med att de vill avgränsa det, att det inte är hela deras liv.
– De är betydligt mer inriktade på att jobba åtta till fem och inte mer än så.
80-talisternas benägenhet att gå rakt på sak utan krusiduller som av en del äldre tolkades som uppkäftighet har 90-talisterna tagit ett steg till.
– De är bra på att prata om sig själva och hur de känner och tänker. Det är den curlade generationen vars föräldrar alltid lyssnat och stöttat.
För 90-talister är det inget konstigt att säga att de tycker att de jobbat tillräckligt och inte har lust att hoppa in i helgen.
– De gör tydligt att de har andra prioriteringar än bara jobbet – för dem är det helt naturligt att säga att de inte kan jobba extra för att de ska träffa en kompis. Medan någon som är född på 50-talet aldrig skulle säga det rent ut utan säga något vagt om att det inte går för att de är upptagna då, säger Anders Parment.
Läs också: Därför bråkar du med dina äldre kolleger
Den brutala uppriktigheten kan provocera en del äldre men trots det tror Anders Parment att det kommer att bli mindre friktion när 90-talisterna nu droppar in jämfört med när 80-talisterna gjorde det. Och det beror inte på att 90-talisterna är mindre besvärliga utan på att 40-talisterna gått i pension.
– 40-talisterna och 80-talisterna var två ytterligheter.
Nu kan vi börja prata om dubbelriktade mentorskap när en äldre och en yngre generation lär av varandra. Det har säkert inte någon som är född på 60-talet något större problem med. Men för de flesta 40-talister hade det varit främmande.
Anders Parment är övertygad om att arbetsplatser som hanterar blandningen av generationer på ett bra sätt har en fördel jämfört med företag som är mer likriktade åldersmässigt.
– Man ser fler lösningar på problem och det blir lättare att bemanna olika tider på dygnet om det krävs. Dessutom minskar jargongen.
Varför är det bra att jargongen minskar?
– Jargong är exkluderande och det kan dessutom spilla över på kunderna. Unga människor reagerar ofta negativt på jargong – och som tur är säger de ofta ifrån på ett sätt som tidigare generationer inte gjort.
Många arbetsgivare är i dag medvetna om att det är viktigt att få alla generationer på en arbetsplats att trivas och då gäller det att se till att en generation inte tillåts dominera över en annan.
Ett sätt är att ta upp sådana här frågor i medarbetarsamtalen anser Anders Parment. Det gäller också att analysera hur man faktiskt arbetar, vilka tider man har möten, hur flexibla arbetstiderna är och hur man kommunicerar.
– Jag tror mycket på att ge mer makt åt hr-avdelningarna att gå in och lyfta de här frågorna.
Nästa sida: Checklista: Känner du igen generationerna på din arbetsplats?
