Flera stora företag har inte anammat den accelererande patenttrenden. De söker efter råd för att hantera sin produktutveckling i det nya juridiska landskap som direktivet om "datorrelaterade uppfinningar" är på väg att skapa.
"Kan man få patent på det där!?" är en vanlig reaktion när företagsledare ställs inför faktum, till exempel de beviljade patent som visas på webshop.ffii.org.
Patenten i webbshoppen är beviljade av europeiska patentverket. Fjorton av dem har Sverige som "designated state" och är alltså giltiga i Sverige.
I de fall innehavaren krävt ett svenskt företag på licensavgift är det Stockholms tingsrätt som avgör om företaget är tvunget att betala.
Svenskt Näringsliv skrev 2002 i sitt remissutlåtande om direktivet att "det är av stor vikt att säkerställa att hittillsvarande praxis från EPO, European Patent Office, inte i framtiden underkänns av nationella domstolar."[1]
Jag säger tvärtom. Det är av stor vikt att EPO-praxisen underkänns av nationella domstolar! Svenskt näringsliv förblir annars inte svenskt. Varför?
Jo, närmare 75 procent av mjukvarupatenten ägs av utomeuropeiska företag.
Blomsterhandeln Fleurop-Interflora har invänt mot bokhandeln Amazon.coms europeiska patent på One Click Shopping. Om Amazon.com tvivlade på att dess "datorrelaterade uppfinning" hade tillräcklig "teknisk karaktär" skulle de inte bestrida invändningen med orden:
"The present invention is related to a /technical field/ and /solves a technical problem/ by /technical features/. The solution is based on /technical considerations/ and provides various "/further technical effects/""[3]
Amerikanska mjukvarupatent av värsta sorten är alltså redan här. Europeiska patentverket beviljar dem en masse. Den verkliga frågan är alltså om direktivet ska säga ja eller nej till EPOs praxis.
Utan direktiv kan Stockholms tingsrätt med största sannolikhet hålla undan med hjälp av svensk lag. Men med ett direktiv vars syfte är att "kodifiera praxis"[2] står sig svenska företag slätt.
Patentansökningar med programkrav dök upp i Scanias patentportfölj först för två tre år sedan. Ungefär samtidigt kom Volvos Linuxsatsning igång.
Inga av Scanias programkravsansökningar har beviljats, och inga amerikanska bolag har rest patentanspråk på Linuxkärnan i Europa.
Anledningen att jag ställer Scania mot Volvo är att företagens respektive strategier belyser immaterialrättens balansakt. Det som är "patentskydd" för den ene är "patentlicens" för den andre.
Man kan utöka det patenterbara området till att omfatta det datorer gör när de kör datorprogram. Då får Scania sina programpatent. Men Volvo tvingas teckna patentlicenser för att få köra Linux i sina bussar.
En mängd rapporter visar att de makroekonomiska konsekvenserna är ödesdigra. Visst kommer det att finnas vinnare. Men förlorarna är desto fler.
Erik Josefsson
FFII.se