Minns ni gåtan om vad det är som går och går och aldrig kommer till dörren? Förut brukade svaret vara klockan men i dag är nog svaret snarare e-legitimationen.
Sedan frågan kom upp på allvar på den politiska dagordningen har frågan hunnit utredas flera gånger och E-legitimationsnämndens arbete har pågått i fem och ett halvt år –fyra år förbi den ursprungliga deadlinen.
Hur mycket pengar de kostat är svårt att säga men bara anslagen till E-legitimationsnämnden landar på 43 miljoner kronor mellan 2011 och 2015.
– Det har lagts väldigt mycket utredningsesurser genom åren så det handlar om stora summor, säger Magnus Kolsjö, numera utredare på fackförbundet ST men som tidigare var politisk sakkunnig hos dåvarande finansmarknadsminister Mats Odell mellan 2006 och 2010 när det började skissas på en svensk e-legitimation.
Och än är det inte slut. För nu börjar E-legitimationsnämnden om från början med en ny förstudie.
Läs också: Nej, det blir ingen e-legitimation i sommar – nu backar staten och gör om
Orsaken är att inga leverantörer har gått med som utfärdare, så myndigheterna kan helt enkelt inte ansluta sig till den nya lösningen. Intresset från myndighetssidan har också varit svalt.
Flera stora myndigheter har varit skeptiska till säkerheten i den tekniska plattformen trots att den åtgärdats efter en granskning av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
Sedan i höstas har E-legitimationsnämnden tvingats att ta fram en övergångslösning för att säkra myndigheternas tillgång till e-legitimationer. Den innebär att man upphandlat tjänsterna från de aktörer som myndigheterna använder sig av i dag – nämligen bankerna och Telia.
– I grund och botten har inget annat hänt för vår del än att vi nu kan nyttja de övergångsavtal som E-legitimationsnämnden tagit fram, säger Peter Sahlin, verksamhetsområdeschef på Försäkringskassan.
Han är dock nöjd med att inte behöva tvingas in i den tekniska lösningen.
– Den levde inte upp till våra krav. Samtidigt har vi behov av något gemensamt ur ett upphandlingsperspektiv – så att myndigheter och kommuner inte behöver gå var för sig, säger han.
Peter Sahlin ser inte att det krävs olika tekniska lösningar för att åstadkomma valfrihet utan tycker det räcker med att det finns flera utfärdare – som det redan gör i dag.
Däremot är det ett problem att det i dag i praktiken krävs att man är bankkund för att få tillgång till en e-legitimation.
– Det är också något som E-legitimationsnämnden måste titta på. I dag kommer exempelvis många nyanlända som inte kan få bank-id.
Läs också: Floppvarning för den svenska e-legitimationen. ”Säkerheten håller inte.”
Magnus Kolsjö tycker att vi borde ta och lämna tanken på att privata aktörer ska förse oss med e-legitimation.
– Det var under min tid på finansdepartementet som den här valfrihetsmodellen fördes in. Vi ville se flera utfärdare och också olika legitimationer med olika typer av säkerhetsnivåer beroende på vad man behöver. Men jag har blivit överbevisad om att det är fel väg att gå. Den privata marknaden har visat att den inte är mogen att ta det ansvaret. I stället bör staten erbjuda en id-lösning som alla kan få tillgång till, säger han.
Eva Ekenberg på E-legitimationsnämnden konstaterar att regeringen inte gett några andra direktiv än att det fortfarande skulle handla om att upphandla tjänster från privata aktörer.
– Men förstudien är relativt öppen vi vill verkligen se över spelplanen och fundera på vad som är en bra väg framåt. Det handlar om att uppfylla olika behov som kan vara motsägelsefulla – som att ha en hög säkerhet men samtidigt leverera till en låg kostnad.
Övergångsavtalen gäller till 2018 och då kommer också ny EU-lagstiftning som ålägger offentlig verksamhet att kunna ta emot legitimationer från andra EU-länder. Förstudien ska bli klar i oktober.
Är det stressigt att hinna klart?
– Nej, det kan jag inte svara på, det är för tidigt. Men tiden är alltid en faktor och jag hoppas på att förstudien ger ett bra resultat där målen kan realiseras på ett bra sätt, säger Eva Ekenberg.
2008: Verva, en numera nedlagd myndighet, tar tillsammans med ett antal stora myndigheter och Sveriges Kommuner och Landsting fram en gemensam målbild för e-legitimation – att alla som har behov av e-tjänster inom två år ska kunna få en e-legitimation som kan användas med olika typer av teknik.
2009: E-delegationen har tagit över frågan och föreslår en modell för svenska e-legitimationer med så kallade identitetsfederationer. Målet är att den ska vara på plats 2012.
2011: En ny myndighet med ansvar för att få en e-legitimation på plats inrättas, E-legitimationsnämnden. Uppdraget är att ha en e-legitimation på plats andra halvåret 2012.
2012: Den tekniska plattformen är försenad och deadline för e-legitimationen skjuts upp.
2014: Den tekniska plattformen är klar men stöter på patrull från tre av de största användarna i Myndighetssverige - Försäkringskassan, Centrala Studiestödsnämnden och Arbetsförmedlingen. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap granskar systemet och lägger fram en hemligstämplad rapport som listar 22 åtgärder som behöver göras.
2015: Åtgärderna är gjorda men det lugnar inte Försäkringskassan som fortfarande inte litar på säkerheten. Inte heller leverantörerna ansluter sig. Regeringen möblerar om i ledningen och ger E-legitimationsnämnden i uppdrag att ordna en övergångstjänst för att inte myndigheterna ska stå utan e-legitimation när avtalen går ut till sommaren 2016.
2016: Inga utförare har nappat på e-legitimationslösningen. E-legitimationsnämnden påbörjar en förstudie för att se över vilka behov som finns.
