Dagisköer, deklaration, skolval, information om sophämtning – ja, webben har blivit navet för myndigheters information och tjänster för medborgarna. Men i dag utestängs många som är exempelvis blinda, synskadade, har dyslexi eller andra funktionsnedsättningar eftersom sajterna helt enkelt inte är tillgängliga för dem.

Men nu är ett nytt EU-direktiv på gång som sätter press på offentliga aktörer att göra inte bara sina sajter utan även intranät och appar tillgängliga.

– Vi är inte alltid jätteförjusta i lagstifting som verktyg. Det finns en risk att man bara gör exakt vad som krävs men inget mer. Men vi hoppas att det ska bli mer fokus på frågan, att medvetenheten höjs, säger Susanna Laurin vd på Funka, ett företag som arbetar med just tillgänglighetsfrågor.

Redan i dag finns rekommendationer men det ser väldigt olika ut hur bra de efterlevs konstaterar hon.

– De stora myndigheterna som Skatteverket och Försäkringskassan har kommit hyfsat långt medan det är sämre ställt hos mindre kommuner exempelvis. Det har ofta ett samband med storlek och pengar. Bibliotek och kulturinstitutioner är ofta bedrövligt dåliga, Så det finns väldigt mycket kvar att göra.

Läs också: Strategierna som siktar mot hjärnan och får oss att klicka på webben

Susanna Laurin framhåller att det här är något som har stor betydelse för de enskilda individerna.

– Om de här personerna kan ta till sig information och utföra tjänster innebär det att det till exempel kan plugga på ett självständigt sett. Människor med grava funktionsnedsättningar kan leva vanliga liv.

Men det är inte bara offentliga aktörer som myndigheter och kommuner som ska ommfattas av den nya lagstiftningen, den gäller även privata aktörer som utför offentliga tjänster som exempelvis företag som sköter sophämtning eller privata vårdcentraler.

– Vi har ju privatiserat ganska mycket och det här är aktörer som inte haft den här frågan på agendan någonsin. I den offentliga sektorn vet de flesta om att det finns krav även om de inte alltid har en budget för det eller prioriterar det. säger Susanna Laurin.

När lagen väl är på plats om några år ska det också finnas en regelbunden kontroll för att se att den efterlevs. Vilken myndighet i Sverige som får ta hand om den tillsynen är inte klart men den ska göras enligt en metod som EU-kommissionen bestämmer.

– Det är Funka som tagit fram rekommendationerna för hur metoden ska fungera, till exempel att kontrollen ska ske en gång om året och att testerna måste utvecklas så de inte motverkar innovation, säger Susanna Laurin.

Resultaten av kontrollen ska sedan redovisas öppet.

– Det tror jag är minst lika verkningsfullt som lagen. Vi har en väl utvecklad skamkultur och ingen vill ligga i botten.

De knepigaste i arbetet med tillgänglighet är inte de tekniska delarna – att exempelvis kunna förstora texten eller att få den uppläst.

– Nej, generellt handlar det snarare om de lite mer mjuka frågorna i designen. Att folk som är ovana vid webben, personer med kognitiva problem eller äldre personer att ta till sig och förstå informationen. Det kan handla om texter ellre hur objekt är placerade. Men det är ingen rocket science om man följer de krav som finns.

Läs också: SJ:s intranät växlade fel – ramaskri från användarna fick projektet på rätt spår

Susanna Laurin hoppas på att lagstiftningen inte ska uppfattas som jobbig, som ett ovälkommet tvång.

– Att tänka att det är dyrt och fundera på om det verkligen finns tillräckligt många med funktionshinder för att det ska löna sig är fel utgångspunkt. Det är också dyrt att inte inkludera folk. Om vi bygger system som 80 procent klarar men där vi måste skicka ut all information på papper till 20 procent – ja, då är det ineffektivt och dyrt, säger hon.

– EU har inte bara drivit det här på grund av snällhet utan också för att det är ett sätt att få en fungerande och effektiv inre marknad. Och så handlar det också om mänskliga rättigheter och demokrati såklart.