Ett återkommande ämne i nyhetsrapporteringen det senaste året har varit robotarnas intåg på arbetsmarknaden. Automatisering och digitalisering kommer i grunden förändra arbetsmarknaden, och på vissa håll har den transformationen redan börjat. En japansk studie visar att 49 procent av alla jobb skulle kunna ersättas av ett datorsystem. Likaså visar en rapport från Stiftelsen för strategisk forskning att vartannat jobb i Sverige kommer att automatiseras inom 20 år.

Så vad ska alla vars jobb försvinner i takt med robotarnas intåg göra istället? Det är en fråga som inte många har något egentligt svar på. Tidigare har orosmolnen hopats över den traditionella tillverkningsindustrin. Men i dag vet vi att även yrkesområden som tidigare setts som säkra kommer att påverkas, som jurister och ekonomer. Även grundläggande programmeringsuppgifter kommer utföras av datorer.

Läs också: Robotarna tar våra jobb – ska vi vara glada eller oroliga?

Många är de som har åsikter om hur vi ska agera i denna nya och digitala arbetsmiljö. Framför allt hur vi ska förbereda oss. Facket, skolor, näringslivet – alla har olika ingångar. Men på den direkta frågan: vilka är framtidens jobb har de flesta liknande svar. Det handlar om komplexa arbetsuppgifter som kräver kreativitet och frihet. Eller tjänster som aldrig kommer att kunna utföras av en robot, de som ger ett mänskligt möte och fysisk kontakt.

– Just nu sker en polarisering på arbetsmarknaden där de mer rutinartade jobben som kräver medelhög utbildning substitueras bort av robotisering och automatisering. Men på sikt kan vi komma att se en ny medelklass, de som kompletterar robotarna. Dessutom kommer det fysiska mötet att fortsätta vara centralt i kreativa processer och som en del av ett tjänsteerbjudande. Ju större spridning av digitala tjänster, desto mer faller det i värde. Samtidigt ökar värdet på det som är fysiskt och knappt. Till exempel teaterupplevelser, det som sker irl, säger Anna Felländer, expert på digital transformation och som sitter med i bland annat Digitaliseringskommissionen.

Privatpersoner, företag och samhället står inför en rad utmaningar. Att skapa en fungerande marknad för de tjänster som växer kring robotar och det fysiska mötet mellan människor är ett område. Att skapa ytor för innovation en annan.

–  Ny innovation kan ersätta de jobb som går förlorade, men de blomstrar bara i en dynamisk miljö med riskkapital, universitet och en flexibel arbetsmarknad. Politikens utformning är av stor betydelse, säger Anna Felländer.

anna felländer
Anna Felländer.

Framtidens anställningar kommer att se annorlunda ut jämfört med i dag och Anna Felländer ser att samhället måste bli mer anpassat för en ekonomi där egenföretagande och frilansande är betydligt vanligare. Vilket ställer nya krav på den svenska välfärdsmodellen. I dag är mycket i vårt samhälle anpassat för ett liv med långvariga tillsvidareanställningar.

– Sverige står bra rustat för en frilansekonomi, jämfört med till exempel USA. En individs socialförsäkring är kopplat till staten, och inte till de stora företagen som i USA. Det innebär lägre risk för en anställd att gå över som egenföretagare. Historiskt har arbetsmarknadens parter varit bra på omställning och även de större företagen som möter konkurrens av digitala uppstickare har intresse att skapa möjligheter för den här transformationen, säger hon.

Läs också: Här är roboten som ska jobba som extralärare i skolan

Från fackligt håll diskuteras frågan intensivt. Hur ska facken företräda medlemmarnas intresse på bästa sätt samtidigt som de måste vara en del av utvecklingen och anpassa kraven utifrån rådande förutsättningar? En inte helt enkel utmaning. Henrik Ehrenberg är samhällspolitisk chef på fackförbundet Unionen.

– Invanda begrepp som arbetsgivare och arbetstagare kommer att suddas ut. Och vi behöver anpassa oss för att bli relevanta och attraktiva, och framför allt stå redo den dag som det på allvar är plattformarna som förmedlar arbetet, säger han.

Han ser framför sig hur en slags plattformsekonomi växer fram där entreprenörer via sina tjänster utgör en slags anställningsform där jobb förmedlas. Närmast till hands i dag ligger Uber. Och för att det ska fungera krävs en reglering av ekonomin, att den som arbetar på detta sätt har rätt att bli företrädd och någon som tillgodoser deras villkor.

Utmaningen enligt Henrik Ehrenberg ligger i att facket som organisation måste se till att de som arbetar via de här plattformarna har god arbetsmiljö, inte får för låg inkomst, inte blir lurade på avgifter.

– Kollektivavtal i någon form kommer alltid vara aktuellt, då har vi sagt att vi ska göra vårt jobb. Vi har gjort det förut under 90-talskrisen där företagen avskedade mycket folk och anställde konsulter och bemanningsföretag kom in i bilden, säger han.

Ofta dras paralleller till industrialiseringens tidiga dagar. Säkerligen kände bönder och arbetare samma oro inför framtiden som en del människor känner i dag. Förutsättningarna och situationen är inte direkt jämförbara, men enligt Christian Sandström, docent vid Chalmers tekniska högskola, är det ändå viktigt att blicka tillbaka för att förstå hur vi ska gå framåt. Dock kanske inte av de anledningar man först tror.

Sida 1 / 2

Innehållsförteckning