Det kallas edtech – ny teknik avsedd att skapa en bättre utbildning. Det kan handla om allt från digitala läromedel, plattformar för samarbete och onlinebaserade kurser till hårdvara för virtual reality, sociala robotar som svenska Furhat eller smarta tavlor.

Och det handlar om enorma pengar. Edtech förväntas växa med 17 procent per år för att 2020 landa på 252 miljarder dollar, drygt 2 200 miljarder svenska kronor enligt en rapport från branschorganisationen EdtechXGlobal som Marketwatch tagit del av. Potentialen för fortsatt tillväxt är enorm enligt rapporten. I dag är hela utbildningsmarknadens värd över 5 000 miljarder dollar vilket enligt samma rapport är åtta gånger mer än hela mjukvaruindustrin och tre gånger större än medie- och nöjesbranschen. Samtidigt är bara en så försvinnande liten del som två procent av utbildningsväsendet digitaliserat.

Parallellt håller hela tanken kring utbildning på att förändras. Från att handlat om de obligatoriska skolåren och studier på universitet och högskola börjar det nu allt mer handla om det livslånga lärande som det talats om i så många år.

Det vi lär oss i unga år räcker helt enkelt inte längre till för att hålla oss produktiva under ett helt arbetsliv.

Läs också: Nätet sätter press på universiteten – ett litet steg kan välta allt på ända

Dessutom ger den nya tekniken nya möjligheter att nå fler genom att sänka barriärerna och jämna vägen för nya sätt att lära sig. Ett exempel på det är så kallade massive open online courses, mooc:s, som lägger ut olika universitetskurser på nätet.

En som bestämt sig för att dra konsekvensen av utvecklingen är Christine Ortiz, tidigare dekan på det välrenommerade amerikanska universitetet och forskningsinstitutet MIT. I somras hoppade hon av sitt prestigeladdade jobb för att starta ett helt nytt universitet. Ett universitet där det inte är vattentäta skott mellan naturvetenskap, samhällsvetenskap och humaniora, utan föreläsningar och utan klassrum.

– Tekniken accelererar men det är svårt att få in den i universitetssystemet, säger hon när hon berättar lite om sina tankar på konferensen EdtechSweden i veckan.

Hon pekar på hur MIT:s rötter sträcker sig ända till universitetens uppkomst i Europa för ungefär tusen år sedan. Av USA:s 20 miljoner studenter är det bara 4,7 miljoner som går på forskningsuniversitet och bara 120 000 på de åtta mest prestigefyllda så kallade Ivy League-universiteten.

– I dag skiljer det sig mycket vilka som har tillgång till universiteten och det är ett av skälen till att jag startar ett nytt som jag också hoppas kan bli en katalysator för fler universitet, säger Christine Ortiz.

Ännu har universitetet inget namn och ingen sajt kopplat till sig – nu pågår arbetet med att få tag på finansiärer och Christine Ortiz och hennes team har också skapat en plattform kopplad till en begreppsdatabas som är uppe och rullar. Plattformen är personaliserad och i stället för att organiseras i olika huvudämnen innehåller den mängder av mallar.

– Vi vill arbeta projektbaserat och koppla forskning till utbildningen hela vägen, säger hon.

Samtidigt som en visionär som Christine Ortiz nu tar steget till att förverkliga sina idéer så försöker också akademierna hänga med.

Läs också: Skolverket: Alla elever och lärare ska få egna datorer
 

I en efterföljande paneldebatt konstaterade både Christine Ortiz och Linnéuniversitetets rekor Stephen Hwang att de såg en ny trend bland dagens unga studenter – de vill uträtta något som känns meningsfullt och som påverkar samhället. En trend som ytterligare ökar behovet av att få bort stuprören där naturvetenskap, humaniora och samhällsvetenskap inte möts

Samtidigt såg Stephen Hwang en annan trend som går emot en värld där utbudet ökar och vägarna till kunskap blir fler – att studenterna söker sig till paketerade utbildningar.

– De vill ha ett yrke – det vet inte vad som väntas av dem i framtiden och litar på att universitetet ska göra det valet åt dem. Men när de väl är inne börjar de navigera mer och ta egna kurser, säger han.

Men Darja Isaksson, digital strateg som bland annat sitter med i regeringens innovationsråd, vill att vi lämnar begreppet studenter bakom oss. Det gäller att acceptera att vi lär oss det behöver allt eftersom vi behöver det genom hela livet.

– Vi underskattar digitaliseringens drivkraft och fördelarna i form av skalbarhet och agilitet. Vi försöker trycka in det inom dagens ramar. Men vi måste våga tänka hur det skulle kunna se ut i en global skala när vi kan hitta pusselbitar till alla individer, säger hon.

– Jag vill se en värld där det inte spelar någon roll var man lärt sig något – om det är på Youtube eller på ett universitet.

Sida 1 / 2

Innehållsförteckning