Regeringen har stolt förklarat att Sverige skall vara bäst i världen på e-hälsa 2025. Flera tunga utredningar har presenterats i år. Samtidigt har 3R-programmet rullat, där Stockholms läns landsting, SLL och Västra Götalandsregionen, VGR planerat att tillsammans upphandla nytt verksamhetsstöd för vården. Nu har VGR hoppat av och gör en egen upphandling. Kvar står SLL som ämnar fortsätta nu med en budget på 2,2 miljarder kronor. Avsikten är att köpa in ett enda kärnsystem från en leverantör. Systemet skall ersätta många system som idag är föråldrade.
Alla utredningar avråder från framtida lösningar byggda på kärnsystem. Man menar att göra sig beroende av en enda leverantör kommer att kraftigt försvåra fortsatt utveckling mot regeringens vision. Skälen beskrivs utförligt i utredningen 3H3R från Swelife.
Trots varningarna fortsätter SLL som planerat. Två amerikanska leverantörer har nämnts som troliga kandidater. Ett av de dem, Epic, har nyligen valts i liknande upphandlingar i Danmark och Finland. Tidiga erfarenheter från den första installationen av Epic i somras i Köpenhamn är oroande med förtvivlade läkare och vårdpersonal på det aktuella sjukhusen och usel kvalitet. Den första veckan rapporterades 5 000 fel.
De två systemen har med åren växt sig mycket stora. De har från början designats för att klara krav för den amerikanska marknaden, och byggts på efterhand. Att installera ett sådant system i ett svenskt landsting/region är olämpligt. Det går inte att bryta upp systemet och få det att passa in i någon specificerad arkitektur, det är helt enkelt inte en sådan produkt. Man köper allt eller inget. Dessutom krävs omfattande anpassningar för att klara svenska krav, vilket gör framtida underhåll dyrt och riskfyllt. Hårt prövade kunder inom it-världen kan också vittna om att dessa system inte enkelt kan kommunicera med andra system, även om leverantörerna förklarar att just deras system är ”öppet” och bäst på ”interoperabilitet”. Risker och frågetecken hopas alltså.
Planen för det ursprungliga 3R-programmet var att ha ett kärnsystem installerat i de två regionerna 2020, vilket hade låst möjligheterna till utveckling av svensk e-hälsa för decennier framåt. Att VGR hoppade av kan vara det bästa som kunde hända. Nu finns möjlighet att tänka nytt och göra en omstart. Genomför planerna i rapporten 3H3R. Gör klart arbetet med att ta fram specifikation och prototyper för en nationell plattform för kommunikation inom svensk e-hälsa byggd på standarder. Kräv sedan av framtida upphandlingar i alla landsting och regioner att deras system byggs på den gemensamma plattformen, på vilken man sedan successivt ansluter nya vårdsystem. Då får vi äntligen ett nationellt vårdsystem som hänger ihop, där information kommer att kunna göras tillgänglig för behöriga personer när den behövs och varhelst man befinner sig.
I samband med annonseringen att SLL nu står ensamma kvar i 3R sade innovationslandstingsråd Daniel Forslund att “nu behövs en stark huvudman för grundprinciperna om informationsutbyte om vi inte ska tappa tempo. Alla vi 21 landsting och privata vårdgivare måste göra ett nationellt handslag”. Det har han så rätt i. Det är verkligen dags nu för sjukvårdsminister Gabriel Wikström med stab att snarast sätta sig in i ämnet och tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting, SKL börja agera. Det duger inte att luta sig mot lagboken och hävda att landstingen själva beslutar i den här frågan. Se till att börja samtala över landstingsgränserna och med de projekt som pågår, gör utvecklingen av system för e-hälsan till en nationell angelägenhet. Ändra lagar om det behövs. Fokusera på frågan hur vi tillsammans kan skapa bästa systemlösning och tekniskt sett skapa förutsättningar för ett enat vårdsverige med världens bästa e-hälsa? Vi har kompetensen och planerna finns framme.
Mats Löfström är it-expert, debattör och författare
