– Jag fick min första dator i mellanstadiet. Det var en ZX81. Vi pratar en kilobyte ramminne, tusen tecken. Och det fanns inget lagringsmedium så koden försvann när man stängde av datorn. Man var tvungen att skriva in ny varje gång.
Anders Ygeman har tagit några minuter från det späckade politiska schemat för att berätta för oss om sin tid som hacker och gamer i mitten av 80-talet. Det tog fart på allvar när han några år senare fick sin andra dator – en Spectravideo 328 som byggde på datorstandarden MSX som använde sig av ett programmeringsspråk som låg nära Basic.
– Det var betydligt roligare än de ABC-datorer vi harvade med i skolan, ABC 80 och ABC 800, med det egna programmeringsspråket Comal. Jag ville utbyta erfarenheter och upptäckte att det fanns en klubb. En annan kille drev den och gav ut klubbtidningen Hacker, men han var sugen på att sluta så jag drev den vidare.
Tillsammans med tre fyra andra gav han han ut tidningen som kom runt fem gånger om året. Allt producerades hemma i pojkrummen. Anders Ygemans far, journalisten Ingvar Ygeman, var ansvarig utgivare.
– Det var en annan tid. Inga fonter, inga laserskrivare. Vi satt med gnuggbokstäver för rubrikerna.
Läs också: MSX: 80-talsdatorn som ville ta över världen
I tidningen skrevs det om allt från maskinkodning till recensioner avspel, mässor, ordbehandlare och böcker. Recensionerna stod oftast Anders Ygeman för.
Då och då kastas det in en gliring mot andra speldatorer som Commodore och Atari.
– Haha, ja det kan jag tänka mig. Så blev det säkert. Commodore var ju lite större också, säger han.
– Vi skickade också ut spel på kassetter till våra runt tusen medlemmar. Både sådana vi kodade själva och som andra medlemmar kodade. Det var mycket att göra.
Vad var det som var roligast – spelandet eller programmeringen?
– Programmeringen i sig var det absolut roligaste. Basic, maskinkod, Comal i skolan och sen lite C.
Parallellt med datorintresset fanns också alltid det politiska intresset och efter några år tog det över. I dag ligger tidningarna i en låda på landet.
– Och burken står någonstans, men jag vet inte riktigt var.
Mycket spelande är det inte tid för längre. Men däremot kodar han en del med sin son på en Arduino.
Läs också: Polsk bilmek sköter sin verksamhet på en 25 år gammal - och dammig - Commodore 64
– Det är ungefär som en Raspberry Pi men med bättre in och ut-portar. Vi programmerar tillsammans i Scratch. Det är väldigt roligt, säger han.
Till sist den allra viktigaste frågan – vad är ditt hackernamn?
– Nej, det har jag inget. Det är väl i och för sig det obligatoriska svaret, säger han och skrattar.
– Men ärligt talat, sånt var jag aldrig så bra på, det fanns andra som var bättre på det.
Här kan du läsa årgång 3, nr 1 av Hacker. Fler nummer av tidningen finns inskannade på denna sida, skrolla ner till "Spectravideo related magazines".
