Därför är it-chefen en utrotningshotad art

Under slutet av 1800-talet började industriföretagen att elektrifieras i stor omfattning. Många fler arbetsmoment kunde då mekaniseras i stället för att göras manuellt, med ångkraft eller dragdjur. Muskelkraft ersattes av elkraft och produktionskapaciteten ökade dramatiskt. USA gick i bräschen, och bland de företag som än idag är verksamma, vars ursprung är mekaniserad tillverkning, är Hershey (konfekt) samt givetvis Ford Motor Company.

Att elektrifiera ett företag, liksom underhållet av utrustningen, var då en tämligen komplex uppgift. Transformatorer skulle lindas, elnät skulle dras, faskompenserande kondensatorer beräknas och byggas och mer därtill. Inte konstigt att varenda större företag hade en Vice President Electricity med en stab av konstruktörer som kunde Maxwells ekvationer utantill, en mekanisk verkstad och en hoper hantverkare och arbetare.

Läs också: Myten om skalekonomi spräckt – stordrift ger inte alltid lägre it-kostnader

Är det någon som träffat en VP Electricity på senare tid? Trodde väl inte det. Han (för det var nästan alltid en han) står numera på Etnografiska museet, i montern mellan en indelt svensk soldat och en sumprunkare.
Anledningen är att el sedan länge är vad som brukar kallas en commodity. Den finns bokstavligen som två hål i väggen. Behöver man mer så tar man ut mer och betalar motsvarande mer, kanske man behöver byta huvudsäkring. All erforderlig utrustning finns i fastigheten från början, i regel helt utan medverkan från brukaren. Som i alla andra mogna commoditybranscher är det nästan bara priset som avgör vem kunden köper av.

Någon amerikansk managementguru lär ha sagt ”If a technology is to be truly successful, it must disappear”. Precis åt detta håll är också majoriteten av it-användandet på väg. It håller på att försvinna, det bara finns där och fungerar och tillhandahålls som el, fjärrvärme eller bensin. Det viktigaste konkurrensmedlet är priset (även om leverantörerna, med samma trovärdighet som elbolagen, hävdar att vi minsann är olika alla andra). Lättanvända, molnbaserade applikationer ser till att dagliga affärshändelser har ett högautomatiserat och ändamålsenligt it-stöd, relevant basinformation samlas in, aggregeras och förädlas till relevant beslutsunderlag för ledningspersoner på alla nivåer.

Så det är nog ganska hög sannolikhet att flertalet företag inom en inte alltför avlägsen framtid inte har någon it-avdelning, inte heller en CIO. Det finns inga elektriker eller rörmokare på den absoluta majoriteten av företag, och ändå kommer det vatten ur kranen och belysningen funkar oftast utmärkt. Att sedan kraftverket som producerar elen är mycket komplext och har mängder med högt kvalificerad personal är en annan historia. Det finns ingen vatten- eller elavdelning hos kunderna.

Läs också: Så många miljarder betalar de svenska företagen för sina it-lösningar

Man kan möjligen göra en jämförelse med kvalitet, som var oerhört hajpat under 80- och 90-talet. Vartenda företag, inte minst tillverkningsindustrin, skulle ha kvalitetsavdelning, TQM-projekt och kvalitetschef. Även detta är sällsynt idag – hög kvalitet skall finnas i allt företaget gör. Företag som är kända för sin konsistent höga kvalitet, till exempel Toyota och Scania, satte aldrig upp några kvalitetsavdelningar.

För att summera: om du vill träffa en CIO är det kanske bäst att skynda på. Liksom om du vill se bergsgorillan, Sumatra-tigern, Java-noshörningen eller kanske en vithövdad langur. Inga jämförelser i övrigt mellan en CIO och de djur Världsnaturfonden, WWF uppger som mest utrotningshotade. Framför allt inte orsaken till att noshörningen genom tjuvjakt snart kommer att vara historia.