Brottslingar och polisen har i alla tider lekt en katt- och råttalek. Åtminstone sedan 1939 har polisen haft expertishjälp för att analysera fingeravtryck, namnunderskrifter och andra spår. Men tiderna förändras och metoderna utvecklas, både skurkarnas och konstaplarnas. I dag är det lika naturligt att leta efter digitala spår som fysiska. Och när sådana finns landar de hos it-forensikerna på Nationellt forensiskt centrum, NFC, i Linköping, som ständigt är på jakt efter ny teknik för att klara upp fler brott.

I stadens gamla garnisonsområde huserar i dag Polisen i ett flertal av byggnaderna. I ett av dem har NFC sina laboratorier och testlokaler och utvecklar nya metoder för att lösa brott. Ett verktyg som det pratats om mycket under det senaste året är ansiktsigenkänning. Alltså möjligheten att matcha en bild på en misstänkt med andra bildregister. En kontroversiell metod som polisen planerar börja använda inom kort. Men de automatiska systemen är inte riktigt på plats än.

Läs också: Försäkringskassan tar VR till hjälp för att förstå 30 miljoner rader kod

– Vi tittar på bilderna och jämför dem manuellt, snarare än att vi matar in dem och får en siffra på hur likt det är. Det är en svår uppgift att göra automatisk, bara en sån sak som vilken vinkel som ansiktet är fotat i. Så ska man få en bra automatisk jämförelse behöver man bra referensmaterial, avbildat i precis samma vinkel. Det är svårt för ett automatiskt system att hantera. Där är människans omdöme bättre, säger Staffan Rattfält, forensiker på Bild- och ljudgruppen inom informationsteknikssektionen på NFC.

Forskning kring automatiska system pågår under NFC:s tak. Men samtidigt finns också lagar och regler som måste anpassas för att det ska bli ett verktyg som polisen kan använda. Åtminstone behöver en tillsynsmyndighet säga sitt innan det tas i bruk i någon större skala.

Brottsplatsen och de spår som hittas där är något av de viktigaste delarna av en brottsutredning. Och en ständig utmaning för NFC:s forskningsdel är att utveckla nya verktyg som underlättar kriminalteknikernas arbete. Ett sådant är något som kallas hyperspektrala sensorer. En avancerad kamera som gör det möjligt att redan i en bild avgöra hur gammalt blodet i en soffa kan vara.

Staffan Rattfält
Staffan Rattfält, forensiker på ljud- och bildgruppen inom informationsteknikssektionen på NFC.

– Kamerorna har ett större spektrum än vanliga, så man kan se färger med mer detaljrikedom. Vilket gör att man redan i bilden kan särskilja olika material utifrån hur ljuset reflekteras, säger Staffan Rattfält.

Lika viktigt är det att kunna återvända till brottsplatsen. Där kommer polisen framöver kunna ta hjälp av 3d-skanningar för att skapa planskisser över ett rum eller ett område. Där kan sedan spår markeras ut eller så kan skissen kort och gott fungera som en minnesbild. Tanken är också att det ska göra det lättare för kriminaltekniker att bedöma ett vittnes berättelse. Är det rimligt att personen såg det som hen påstår från en viss vinkel? Eller, är det möjligt att ett pistolskott kunde avlossats från den delen av ett rum?

Forskningen som bedrivs inom myndigheten har inte bara till syfte att leda fram till konkreta verktyg för själva insamlingen av bevis. Det kan också handla om att göra administrativa uppgifter mer effektiva. Som Fältappen, en tjänst där kriminalteknikerna kan föra anteckningar och märka upp spår i sina telefoner. Appen har testats av två kriminaltekniker som hittills varit nöjda. En viktigt del i utveckligen av tekniken är att vara lyhörda inför kriminialteknikernas behov och önskemål. Somliga tycker om att testa nya verktyg, andra är nöjda med de som redan finns.

Informationstekniksektionen fick förra året in 2 191 ärenden. De gick till någon av sektionens fyra avdelningar: ljud och bild, data, mobil och elektronik eller dokumentanalys. Sekretess och säkerhet är a och o i lokalerna. Att obehöriga inte får promenera runt hur som helst är inte så förvånande. Men man får inte heller ha vilka skor som helst på sig. Särskilt inte där känslig elektronik hanteras. Besökare får vackert lämna sina kängor vid dörren och sätta på sig ett par gummitofflor.

Anledningen till detta är att minimera risken för statisk elektricitet. Utsätts kretskorten för allt för mycket av den varan kan de sluta fungera och viktig information gå förlorad. Jyrki Juntunen guidar runt i laboratoriet.

– Ofta är det så att vi får in en frågeställning från utredarna. Kan en utrustning ha använts på det här sättet? Vi försöker hitta strukturer, tolka dem, och komma fram till ett utlåtande, säger han.

Sida 1 / 2

Innehållsförteckning