Det är inte ovanligt att sakerna som lämnas in till NFC är trasiga, på grund av en olycka eller med vilja. Det händer också att misstänka har manipulerat elektroniken så att det krävs avancerade verktyg för att analysera innehållet. Detaljer kring forensikernas arbete är en yrkeshemlighet, ett sätt att försöka ligga ett steg före brottslingarna.

Läs också: Microsoft satsar hårt på att få in Hololens på företagen – men analytikerna tvekar

En metod att få ut information från ett kretskort kallas probing. Som exempel fäster Jyrki Juntunen ett kretskort i en ställning som påminner lite om en spindel med vassa ben. Varje ”ben” kan sedan trycka på punkter på kretskortet för att på det sättet läsa av information. Ibland är det till och med så att detta är det enda sättet att få tag på informationen, om ägaren programmerat det så att usb-portar och andra ingångar är låsta. Det it-forensikerna kan ta fram är en binär dump som oftast är tolkningsbar med rätt verktyg och på så sätt kan filer tas fram.

Utmaningen för Jyrki Juntunen och hans kollegor ligger inte bara i att ta sig in i prylarna. De måste dessutom göra det utan ha sönder dem helt och hållet. Datorerna och telefonerna är beslag och måste kanske lämnas tillbaka om det visar sig att inget brott begåtts. En bil kan visa sig vara stulen och måste lämnas tillbaka till den ursprungliga ägaren när utredningen är klar. Normalt tar det från ett par dagar till ett par veckor att färdigställa en rapport. Och det gäller att göra informationen lättillgänglig så även de som saknar deras kompetens förstår hur de binära dumparna ska tolkas.

Till de vanligare ärendena som NFC får in hör skimmingutrustning för uttagsautomater och tankstationer, störsändare och radarutrustning och i allt högre utsträckning gps-system och navigationsutrustning. Det sistnämnda området är rätt nytt, men är viktigt för att avgöra var och när en person ska ha varit på en plats. Det förekommer bland annat i utredningar som rör grövre brottslighet.

Två år har gått sedan Polismyndighetens stora omorganisation. Då slogs landets 21 lokala polismyndigheter, Rikspolisstyrelsen och Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, samman till en gemensam myndighet. Samtidigt bytte SKL namn till Nationellt forensiskt centrum. Totalt består arbetsstyrkan av omkring 460 personer, varav 60 arbetar på Informationstekniska sektionen i Linköping. De har två uppdrag: dels att bistå polisen i utredningsarbetet, dels att utbilda nya it-forensiker och bedriva forskning på området. Där samarbetar NFC mycket med andra myndigheter som till exempel Totalförsvarets forskningsinstitut och internationellt med exempelvis polisen i Nederländerna.

I takt med att digitaliseringen ökar sker samma utveckling i de dolda delarna av samhället. Yrkeskriminella blir bättre på att dölja sina digitala fotspår och att mobiltelefoner tas i beslag tillhör mer regel än undantag. Det ökar trycket på myndigheten och arbetsbördan. Antalet ärenden går stadigt uppåt och arbetsuppgifterna blir fler.

Läs också: Så ska vr-teknik användas för att få fast gamla nazister

– NFC skulle må bra av att vara ungefär dubbelt så många som vi är i dag, och vi är 60 medarbetare på Informationstekniksektionen i dag. Vi behöver titta på behoven, vilka brottstyper det är, vi måste hålla koll på forskningsfronten och vad som händer där. Sen är det vår profession att baka ihop det, säger Lena Klasén.

Hon är avdelningschef för NFC och har så varit sedan den nya organisationen var på plats för två år sedan. För forensikerna har den nya myndigheten varit en positiv förändring som inte minst betytt bättre förutsättningar i budgeten. De behöver inte längre slåss med 21 andra myndigheter säger Lena Klasén. Men att arbetsbördan skulle ha negativ inverkan på utredningsarbetet är inget hon håller med om.

– Den verksamhet som liksom vi har en växande efterfrågan och som inte skulle må bra av utökade resurser finns inte vad jag vet, säger hon.

Som så ofta blir det en fråga om prioriteringar. Men paradoxalt nog tycks det bli så att ju mer resurser som läggs på ett område, desto större blir behovet.

Lena Klasén
Lena Klasén, avdelningschef för NFC.

– Vi har fått en enorm ökning på fingeravtrycksframkallning och fingeravtrycks-id och ju mer vi skjuts vi får på den verksamheten desto mer kommer det in och då blir det mer brottsplatsundersökning, säger hon.

Bara för att de tekniska möjligheterna finns är det inte alltid säkert att de ska användas. System för ansiktsigenkänning som kopplas till passregister är en kontroversiell fråga som varit uppe på tapeten, men där dagens lagstiftning står i vägen. Och ett område som kritiker menar inkräktar allt för mycket i den personliga integriteten. Lena Klaséns förhoppning är att all biometrisk data, fingeravtryck, ansiktsigenkänning och dna ska behandlas under samma lagstiftning. För att de alla är saker som identifierar en människa.

– För mig blir en viktig del av integritetsfrågan hur man hantera vem som får tillgång till vilken information. Det går faktisk att göra en integritetsskyddad kameraövervakning, för det är inte så bara för att man har en kamera så får alla ta del av den. Då är det värre med smarta telefoner, där man hittar sig själv på Facebook hela tiden, säger Lena Klasén.

Men oavsett hur snabbt den tekniska utvecklingen går och vilka dörrar som öppnats tack vare digitala hjälpmedel så är den mänskliga faktorn den viktigaste. För teknikerna i elektroniklabbet måste tolka ettorna och nollorna. Forensikerna på bildgruppen kan inte till hundra procent förlita sig på algoritmerna som ska identifiera människor. Det mänskliga ögat och erfarenheten är fortfarande viktiga faktorer. Vad Nationellt forensiskt centrum kan göra i morgon, ja den frågan lämnas obesvarad. Några ess i rockärmen vill de behålla för sig själva.