KTH:s nya rektor vill få fler kvinnor till it-utbildningar – "viktigt att vi inte ger upp"

Hon har varit Kungliga tekniska högskolan, KTH, i Stockholm trogen under större delen av sitt liv. Redan som 19-åring gick hon in genom portarna och gick inte ut igen förrän för sex år sedan då hon blev rektor för Skövde Högskola.

Men nu är Sigbritt Karlsson tillbaka på KTH igen – denna gång som skolans första kvinnliga rektor.

Skillnaderna mellan att leda en liten högskola som Skövde och stora prestigeladdade KTH är stora konstaterar hon och funderar lite högt runt saker som att det är lättare att ha koll på allt som händer på en mindre högskola medan en stor har så mycket större möjligheter när det gäller utbildning och forskning.

Läs också: Universiteten utmanas av ny teknik - nu kommer utbrytarna

Men till sist så landar Sigbritt Karlsson i att det nog trots allt är roligast att vara rektor på KTH eftersom förväntningarna från staten är större. Här behöver rektorn inte ägna tid åt att försvara högskolans existens utan ägna sig åt viktigare saker.

– Vi behövs och regeringen frågar efter våra åsikter här på KTH. Det är roligt och stimulerande, säger hon.

Vilka frågor står då högst på din agenda?

– Att utveckla utbildningarna och lärandemiljöerna och jämställdheten. När det gäller jämställdheten har vi tagit kliv framåt och hösten 2016 var 35 procent av KTHs nyantagna kvinnor.

Men det finns sorgebarn – it-utbildningarna ligger betydligt lägre. När det gäller dataprogrammen låg andelen kvinnor som antogs 2015 runt 15 procent och på elektroteknik 11 procent. Och den andelen har legat relativt still under senare år.

– Även om det känns som att vi under mina år vid KTH provat många saker så har det ändå gått jättelångsamt. Men det är viktigt att vi inte ger upp.

En del av lösningen kan vara att försöka få fram nya och andra förebilder. Kanske fungerar inte Steve Jobs eller Bill Gates så bra för unga kvinnor?

En annan kan vara att titta på om förutsättningarna för lärandet är de rätta.

– Det har funnits ett sätt att tänka inom högskolan där man lägger jättemycket matte i början utan koppling till vad den ska användas till. Där har det blivit bättre men man behöver nog plocka in det mer efter hand som kunskapen behövs. Men där finns en del att tänka vidare kring, säger hon.
 
Det gäller också att visa på möjligheterna med utbildningen – hur ser arbetsmarknaden ut? Vad kan man göra?

– Där tror jag vi behöver arbeta närmare både det privata näringslivet och den offentliga sektorn så att de är med vid rekryteringar och marknadsföring av de här utbildningarna.

Men i gengäld kanske it-innehållet på andra program på KTH, där det också går fler kvinnor, ökar?

– Ja, det tror jag säkert. Och jag tror att många av programmen kommer att behöva ännu mer it framöver. Den kompetensen kommer att krävas och där kanske vi inte riktigt hängt med.

Sigbritt Karlsson tar sina tre egna barn som exempel. Alla tre har gått KTH fast olika program – maskinteknik, elektro och kemiteknik – och sedan fortsatt med forskning.

– Ingen av dem sitter i ett labb. De jobbar alla med datorsimuleringar och programmerar själva. Så det är klart att studenterna måste ha med sig de verktygen, säger hon.

Dagens högskolor står inför stora utmaningar. Den digitala revolutionen utmanar både sättet de lär ut på och hur de fungerar som institutioner. Hur ser du på KTH:s roll där?

– I den bästa av världar så leder KTH utvecklingen av nya lärandemiljöer. Vi måste fundera på vilka behov som finns när våra studenter sitter hemma och kopplar upp sig med kompisar. Hur behöver de fysiska lokalerna se ut? Hur ska vi förhålla oss till kurslitteratur?

Läs också: Nätet sätter press på universiteten – ett litet steg kan välta allt på ända

KTH har också goda möjligheter att ligga i framkant framhåller hon.

– Vi kan tekniken för nätbaserat lärande, det är sådant vi håller på med här. Men det gäller att lärarna får tid och möjlighet att kompetensutvecklas.

I dag sätter ersättningssystemet också käppar i hjulet för att utveckla nya lärmiljöer och sätt att lära konstaterar hon.

– Vi behöver hänga med i vad som händer men ersätts inte för det utan efter hur många som examineras. Den ersättningsmodellen måste se annorlunda ut, säger Sigbritt Karlsson.

Men att börja använda sig av nya metoder att söka och ta till sig kunskap och att lära ut kan också skapa oro.

– Det som görs i dag vet man hur det fungerar, men kan vi vara säkra på att det nya sättet verkligen är lika bra? Rädslan för det okända, helt enkelt. Och det är inte alltid lärarna som bromsar, det kan lika gärna vara studenterna.

Sigbritt Karlsson berättar att hon som lärare för många år sedan gav sina studenter målen för en kurs och sedan lät dem själva laborera med vilken studielitteratur de tyckte de behövde för att nå dit.

– Det tyckte de var jobbigt, men nu är vi ju där egentligen. Vi söker all information på nätet och det påverkar självklart lärandet.

Men där gäller det också att KTH tar ansvar för att utbildningen verkligen vilar på vetenskaplig grund.

– Jag tror att det kommer att bli ännu viktigare lära studenterna kritiskt tänkande framöver. Studenterna måste tränas i att själva kunna göra en avvägning om det som presenteras verkligen stämmer, säger Sigbritt Karlsson.

– Vi brukar skoja att första året lär vi dem att det finns ett rätt svar och senare att det kan finnas två rätta svar eller kanske två svar som är nästan rätta...

I samband med att lärmiljöerna förändras gäller det också att se till att alla studenter får det stöd de behöver.

– Det är inte alltid vi funderar över vilka förutsättningar studenterna har. En del specialbegåvade klarar sig jättebra oavsett vad man gör men vi har en ganska blandad studentgrupp och där ska vi vara bättre på att stötta dem som inte har samma förutsättningar. Där kan digitaliseringen vara till hjälp.