Sedan i maj förra året har Hans-Eric Holmqvist, som tidigare bland annat lett inrättandet av Upphandlingsmyndigheten, haft regeringens uppdrag att titta på hur styrningen av nationella digitala tjänster kan effektiviseras.

­– Det handlar om att se vilka behov som finns och skapa en målbild. När vi bygger en nationell digital infrastruktur vad ska då vara statens roll ­– och vad ska staten inte göra? Ännu har jag inte formulerat det klart, men jag har ju till december på mig, säger han.

Innan dess, i mitten av mars, är det dock dags för en avrapportering. Ett delbetänkande ska lämnas in till regeringen.

– Där kommer jag att trycka på att vi sätter en deadline för när myndighterna ska bli helt digitala, när det ska vara slut med alla analoga blanketter och liknande.

När i tiden tänker du dig att det ska vara?

– Det vet jag inte ännu. Jag föreslår bara att vi sätter en realistisk slutpunkt. Man vinner mycket på att vara tydlig med vad man vill.

Samtidigt konstaterar Hans-Eric Holmqvist att myndigheterna ligger i väldig otakt där ett antal av de stora myndigheterna ligger långt före de andra.

– De myndigheter som inte var med i E-delegationen är inte alls på samma nivå och en del små myndigheter börjar nu ungefär. Så det är mycket möjligt att man måste ha olika deadline för olika myndigheter.

Läs också: Myndighet för digitalisering av offentliga sektorn ska förhindra "enorma" skattehöjningar

– Här gäller det att ha en ständigt pågående kunskapsuppdatering och att skapa samordning. Någon måste ha den överblicken.

Och i dag är det svårt för myndigheterna att komma längre på egen hand.

– När jag är ute och talar med dem så finns en sak som alla säger – de vill ha tydligare statlig styrning.

I dag är det rentav så att många myndigheter som utvecklar digitala tjänster inte ens vet om de har rätt att göra det konstaterar Hans-Eric Holmqvist.

– Det finns inga sådana uttalade uppdrag i dag. Så det är viktigt att myndigheterna får tydliga uppdrag avregeringen. Och också att det finns en uppföljning efter att de uppdragen ska vara slutförda.

När utredningen drog igång förra våren hade Hans-Eric Holmqvist i uppdrag att bland annat lämna förslag till organiseringen av de nationella digitala tjänsterna. Men sedan dess har regeringen valt väg och i ett tilläggsdirektiv från i höstas så fick han i uppdrag att se hur frågorna kan samlas i en myndighet.

Han framhåller att det inte handlar om någon ny myndighet utan att det är en befintlig myndighet som ska ta ansvaret för de här frågorna.

– Mycket kan ske i konsensus men allt kommer inte att kunna processas så. Då måste det finnas någon som har ansvaret för att bestämma och föreskriva vad som gäller.

Läs också: Näringsministern: Sverige kan bli en vinnare i digitaliseringen

Förutom att ha ansvar för gemensam infrastruktur är det också viktigt att myndigheten har koll på vilka olika projekt som pågår på olika håll inom förvaltningen för att se till att saker görs på ett enhetligt sätt och att inte samma sak görs flera gånger.

– En annan viktig uppgift är kompetensutveckling. I dag är det många på ledningsnivå ute på myndigheterna som inte har tillräcklig kunskap om digitalisering, säger Hans-Eric Holmqvist.

I juli 2018 räknar han med att digitaliseringsfrågorna ska ha hittat sitt nya hem.

Vilken myndighet tänker du dig kan ta det här övergripande ansvaret för digitaliseringen?

– Det finns flera tänkbara myndigheter men det är viktigt att det har koppling till förvaltningspolitiken så det bör ligga i en sådan typ av myndighet, säger han.

En av de tjänster som civilminister Ardalan Shekarabi ofta lyfter fram som en bas för en digitaliserad förvaltning är Mina meddelanden, dit användaren kan få e-post från myndigheterna. Efter fem år har tjänsten 900 000 användare, elva myndigheter och sex kommuner anslutit sig.

Sverige sneglar mot Danmark där det för tre år sedan gjordes obligatoriskt för alla medborgare att kunna ta emot myndighetspost digitalt.

– Det här är något vi tittar på eftersom det här är en tjänst med många nyttor. Myndigheter lägger totalt en miljard per år på postdistribution. Så genom att använda digital distribution i stället kan man spara stora belopp.

Fast svenskarna verkar ju inte särskilt intresserade, varför ska de vilja ha myndighetsposten till en särskild mejladress?

– Vanlig e-post är gratis men du tar stora säkerhetsrisker. Vem som helst kan mejla utan att du kan vara säker på vem det är och du måste vara vaksam så att du inte blir lurad eller laddar ner farlig kod. Det här är en skyddad adress där du kan lita på att avsändaren stämmer. Och då kanske man också kan tänka sig att betala för det, säger han.

Läs också: Nya tag för svensk e-legitimation – så ska fiaskoprojektet ros iland

En annan nyckel i den gemensamma infrastruktur som kommer att behövas för att myndigheterna ska kunna digitaliseras på allvar är e-legitimationen. Men dit har utredningen inte riktigt hunnit ännu så det kommer inte vara med i det betänkande som kommer om några veckor.

– Jag har inte kommit in på de frågorna ännu, men vi behöver helt klart ett system som bejakar och stödjer fler aktörer än en.

En viktig del för att skapa ett pålitligt e-id är, enligt Hans-Eric Holmqvist, att vi organiserar ett system för en grundidentifikation där en fysisk id-handling ligger till grund för den digitala.

– Bankerna har ju sina kontor men vi måste lösa frågan om en grundidentifikation för att få in andra aktörer på marknaden, säger han.