I går briserade nyheten om att Microsoft planerar att köra Windows Server på servrar med Armprocessorer. Till en början ska användningen bli intern, i företagets egna datacenter. Användningsområdet blir att köra jobb på Microsofts molnplattform Azure. Men den enda logiska utvecklingen, om Microsofts tester faller väl ut, är att Windows Server för Arm även blir tillgängligt för slutkunder.

Det finns så många skäl att göra det här för Microsoft och för de olika leverantörerna av Armbaserade processorer. Och det finns minst lika många skäl för alla slutkunder att följa utvecklingen noga.

Läs också: Bomben: Microsoft anpassar Windows Server till Arm-processorer

Det är egentligen bara en sak som fattas: Ett rejält genombrott för Arm på servrar. Det kanske kommer nu? Det borde i alla fall komma.

Okej. Vilka är skälen till att Windows Server på Arm är en bra grej?

För det första, konkurrens. Intels priser för serverprocessorer upplevs som höga. En sådan känsla är nog ofrånkomlig när ett företag är så totalt dominerande (av allt att döma har Intel en marknadsandel för serverprocessorer på nästan 100 procent). Om Armservrar blir populära så blir den enda rimliga följden att serverprocessorer, och därmed servrar, blir billigare.

Och konkurrens är inte bara bra för prispress, utan även för att sätta fart på innovation. Kort sagt, konkurrens är bra.

För det andra, billigare drift. Arms främsta argument har alltid varit låg elförbrukning och det borde leda till lägre kostnader för datacenter. Dels genom att använda Armservrar, dels genom att konkurrenterna (läs Intel) anstränger sig mer för att sänka elförbrukningen.

För det tredje, hopp om innovation. Vad jag kan förstå är Intel- och Armprocessorer tämligen olika rent konstruktionsmässigt. Det borde rimligtvis innebära att de är bra för olika saker (olika laster), vilket borde ge mer flexibilitet när man designar arkitekturer och lösningar. Och det borde öka innovationstakten, förutom att det borde ge bättre it-lösningar i största allmänhet.

Dessutom öppnar det här för blandade hårdvaruarkitekturer i Windowsvärlden, ungefär som att vissa smartmobiler har processorer med långsamma och energisnåla processorkärnor för enkla uppgifter, och snabba och ”törstiga” för avancerade.

Läs också: Microsoft förlänger supporten för Windows Server

Ytterligare en aspekt på innovation är att många ”små” processorer (Arm) i stället för få ”stora” (Intel) borde passa bra för att skapa nya parallelliserade lösningar. Tänk dataanalys, maskininlärning och liknande. Beskrivningen av att Armprocessorer är små och långsamma och Intelprocessorer stora och snabba är naturligtvis en generalisering, men i medeltal är det så.

Vad kan gå fel med Arm i servrar?

Den absolut största farhågan är att Armpropparna visar sig vara för slöa. I så fall finns det inte något skäl att använda dem.

Men det skulle vara mycket förvånande om Microsoft går ut och berättar om sina Armplaner på en stor konferens om man inte redan hade indikationer om att Arm i servrar kan fungera bra.

Finns det inga potentiella förlorare i den här historien? Jo, Intel, så klart. Och kanske ännu mer AMD och andra mindre leverantörer av serverprocessorer. Ett möjligt scenario är att Arm tar över rollen som främsta utmanare till Intel, som fortsätter att vara dominerande, och därigenom knuffar undan leverantörer som AMD.

Hur kommer framsteg för Arm på servrar att påverka slutkunder? En kvalificerad gissning är att de främst kommer att visa sig i lägre molnpriser. Det kommer naturligtvis att bli svårt, för att inte säga omöjligt, att identifiera vilka delar av framtida prissänkningar som beror på att Arm tar andelar på serverprocessorer.

Men billigare borde det bli.

Den största faran för Intel är nog inte att man ska tappa en massa försäljning, utan att man försöker fokusera på för många olika områden samtidigt. Förutom nya satsningar, till exempel på chipp för Iot-enheter och modem, samt nya minnestyper, så lever de traditionella områdena kvar, som processorer för persondatorer och för servrar.

Det finns en gräns för hur många områden ett företag orkar fokusera på samtidigt och frågan är när den gränsen överskrids. Men vi kan vara helt säkra på att Intel inte ger upp marknaden för serverprocessorer utan strid.