Intresset för it i skolan är stort. Programmering är på väg in i läroplanen och regeringen arbetar med en skol-it-strategi. Och det märks på mässgolvet på skol-it-mässan Sett i veckan – det var trångt mellan montrarna. Fullsatta föreläsningar om flippade klassrum, makerkultur, minecraft i klassrummet avlöste varandra. Totalt var 9 000 besökare på plats.

Men för att lyckas med sitt uppdrag måste skolan också ha koll på de ungas vardag och digitala närvaro. Och hur ser den ut egentligen?

Johnny Lindqvist, som länge arbetat med frågor kring unga och nätet och bland annat skrivit boken Ungas integritet på nätet, konstaterade att vi fortfarande talar om hur unga i dag är online trots att de faktiskt varit det i tjugo år redan.

– Minns ni Lunarstorm i början av 2000-talet? Nästan alla tonåringar var där i sina krypin. Faktum är att det fanns fler registrerade tonåringar på Lunarstorm än i hela Sverige ett tag, säger han.

Sedan flyttade de vidare till Playahead, Facebook, Instagram och nu Snapchat.

I dag är dessutom alla online – inte bara de unga. Faktum är att offline är ett irrelevant begrepp. För några år sedan fanns en fråga om hur många gånger vi kopplar upp oss i den årliga kartläggningen om svenskarnas internetvanor.

– I dag kan man ju snarare fråga sig hur det går till att koppla bort sig, säger Johnny Lindqvist.

– Det vi behöver tänka på nu att alla alltid är online.

Läs också: Läckt dokument: Facebook kan rikta reklam mot sårbara ungdomar

Och frågan är vad internet egentligen betyder för dagens unga.

– Är Instagram internet? Eller är internet skolportalerna? I stället för att svepande tala om att surfa på internet behöver vi tala om tjänsterna, plattformarna. Unga surfar inte på nätet ­– det är bara vi över 35 som surfar framför tv:n. De använder sina tjänster.

Där görs också ett tankefel av många vuxna – vi tycker att vi vet vad det är att vara online, och det gör vi ju såklart. Vi vet hur det är att vara vuxen och online men vi vet inte riktigt vad de unga gör.

– Vi använder internet olika beroende på hur gamla vi är och det innebär att vi måste uppdatera oss på det ibland. Vi kan inte skapa strategier utifrån hur vi själva använder det.

Vuxna har sina digitala rutiner där vi går runt mellan sajter vi tycker är roliga – Facebook, Aftonbladet, kolla mejlen, Hemnet, banken och så vidare.

– Unga har också sina cirklar men de byter sajter på ett helt annat sätt. Medan vi är kvar på Facebook går de vidare till Instagram, Kik, Whatsup och Snapchat.

Det betyder inte att vi som vuxna måste följa efter men däremot behöver vi veta vad det är för sajter som de är på. Där bör vi ta reda på fyra saker tycker Johnny Lindqvist:

– Vad går tjänsten ut på? Vem äger tjänsten? Hur anmäler om någon gör något taskigt? Hur fungerar sekretessinställningar?

Han tycker att skolorna kan samla informationen om de tjänster som eleverna använder i en pärm som man har på kollegierummet så att alla kan kolla upp det.

– Att ha tagit reda på lite om tjänsten blir du mer mentalt digitalt närvarande utan att vara inne i tjänsten och använda den själv.

Läs också: Etik och kritik lika viktigt som programmering när digital kompetens lärs ut i skolan

Genom att ha koll på tjänsterna kan man vara förberedd om en elev berättar om något som hänt på exempelvis Snapchat.

– Du vet att det är en tjänst där man visar bilder och kan lättare förstå vad det är som hänt. Om det är något som ska anmälas har du information om hur det går till. Och genom att du vet vilka sekretessinställningarna är kan du hjälpa till att se till att det inte händer igen.

Som vuxen är det också viktigt att försöka sätta sig in i drivkrafterna hos de unga att använda de här tjänsterna. Det behöver inte ens vara så svårt om man tänker tillbaka på vad man själv gjorde i samma ålder. Drivkrafterna är ofta desamma.

– Deras digitala närvaro handlar om vänner, underhållning, spänning, sex, hångel, föräldrafritt, film, musik och att de kan få svar på nästan allt. Roliga saker. Och så pratar vi om risker och tråkiga saker.

Johnny Lindqvist konstaterar att han under de år han föreläst i skolan aldrig varit med om att någon haft en temadag om internet inte varit negativ.

– Måste vi alltid tänka skyddande – att de ska räddas. Borde vi inte i stället tänka mer på vad vi kan göra för att stärka barnen som digitala individer.

Dagens digitala värld har splittrat upp oss. Vi kan välja på ett helt annat sätt än tidigare – vad vi se på tv, vilka fakta vi tror på och så vidare. Vi skapar och formar våra flöden efter våra värderingar och intressen. Och det är samtidigt många som kommer med input – på sociala medier blandas våra nuvarande kompisar, med lågstadiekompisar, mobilföretag, sminkföretag, artister, medier och en massa andra.

– Vi kanske kan hålla isär det där som vuxna men hur är det med unga ­­­– är de bättre eller sämre på det än vi? Vi behöver fundera kring vad unga behöver när de sitter ensamma framför skärmen. Vad kan vi som skola göra?