Sollentuna var tidigt ute med att satsa på digitaliseringen i skolan. Sedan flera år har alla elever i de kommunala skolorna egna datorer och man har arbetat ut ett speciellt sätt att arbeta med läs- och skrivinlärning med hjälp av surfplattor som visat sig mycket framgångsrikt.

Nu är det dags för nästa steg. I början av våren fick alla elever i femman, runt 1 000, varsin Microbit, ett mikrokontrollerkort utan eget operativsystem men som har bland annat en led-display, två programmerbara knappar, kompass, termometer, ljussensor och bluetooth. Du kan använda flera olika programmeringsverktyg – både riktig kod och blockprogrammering av typen Scratch som är populärt på skolor.

– Vi är förbi det där med att eleverna ska ha egna datorer, det vill säga hårdvarufrågan – vi vill att de ska gå från att vara konsumenter till att bli medskapare, säger Lee Orberson, förvaltningschef på Sollentunas barn- och utbildningskontor.Han talar om att ge barnen möjlighet till digitalt skapande, datalogiskt tänkande och kunskaper om kod och algoritmer.

Läs också: Experten: Sluta skrämmas om unga på nätet – stärk dem istället

– Och det kan också kopplas till makerkulturen. Det där är ju en utveckling vi är inne i och där vi nu alltså tar nästa steg.

Satsningen sammanfaller med att programmering ska in i läroplanen nästa år och även en nationell skol-it-strategi är på väg ut. Men Lee Orberson konstaterar att det i sig inte påverkar Sollentunas satsning.

– Vi kör på för fullt och har ingen anledning att vänta på att det där ska komma tänker jag. Det kommer sannolikt att överensstämma ganska väl med det vi gör, säger han.

– Men självklart måste vi vara lyhörda och stämma av vår satsning gentemot de krav som ställs i den nationella it-strategin, även om jag tror att den mer kommer att handla om tillgång till egna datorer för eleverna och det är ju vi förbi för länge sedan.

Varför valde ni att just ge Microbit till femteklassare?

– De är dels förtrogna med digital teknik sedan de började och dels har de en lång tid kvar i skolan där vi kan bygga vidare på det de lär sig nu. Vi ville också bygga underifrån och starta i lägre åldrar så vi gjorde bedömningen att det var en bra årskurs för att köra en större provomgång, säger Lee Orberson.

– Att vi sedan delat ut Microbit till alla är en fråga om likvärdighet, det ska inte vara beroende av vilken skola man går eller så. På så sätt ser vi till att alla elever får samma förutsättningar och att det får ett brett genomslag.

I höst utvärderas försöket och det fattas beslut om nästa steg.

– Tröskeln för att fortsätta är ju låg, det handlar inte om några stora pengar, runt 120 000 kronor för hela inköpet.

– Det gäller snarare hur det ska drivas vidare, hur vi ska använda erfarenheten för att bygga kompetens. Hur vi bygger strukturer lokalt för att inte vara så personberoende.Genom att just välja Microbit har man också valt en miljö där skolorna inte heller blir beroende av en specifik leverantör. Pyttedatorn är utvecklad av BBC för att användas i brittiska skolor och har ett öppet gränssnitt.– Det gör att det är lätt att bygga ihop dem med andra funktioner. Och det skapar också ett växande ekosystem där det kommer mycket inspiration inte minst från Storbritannien.

Läs också: Vad är det som rör sig, blinkar och skramlar? Det kan vara skol-it

Lärarna har förberetts genom olika introduktionsträffar och sprider också sina erfarenheter och kunskaper genom beprövade nätverk i kommunen.

– Vi har en stark tradition av kollegialt lärande som gör att lärarna får mycket stöd och inspiration av varandra, säger Lee Orberson.

För att öka förståelsen har också alla rektorer på de kommunala skolorna i Sollentuna haft en workshop där de fått programmera och bygga med Microbit.

– Och vi har haft elever hos oss här på utbildningsförvaltningen som haft workshop med oss. Vi har ett systemtänk där vi försöker få in kunskap och erfarenhet på alla nivåer. Om vi prövat på så blir det lättare både för oss och rektorerna att föra ett resonemant kring hur Microbit kan användas och också att fatta rätt beslut.

Tanken med satsningen är också att delvis lämna det digitala landskapet där eleverna bara använder sig av appar som finns utan att de också kan skapa egna.

– Just nu exploderar det av appar och produkter. Där är utvärderingen det kanske viktigaste för oss – att se vad som ger resultat så att vi lägger pengarna på rätt saker. Det handlar inte bara om att jaga nya grejer utan att också tillvarata det man faktiskt har.

För att se om arbetet med Microbit ute i skolorna verkligen ger resultat förs samtal med forskare från Institutionen för data- och systemvetenskap på Stockholms universitet och KTH för ett gemensamt forskningsprojekt.

Men att det händer mycket bara efter ett par månader står klart.

– Det är ett enormt driv därute. Även om det kanske är just i matematik och naturvetenskap som Microbits används mest, det handlar i början mycket om att göra tekniska experiment. Men det går att koppla till i stort sett alla ämnen, säger Lee Orberson.