Det är en infekterad fråga, den om övervakning i samhället. Å ena sidan kravet på att snabbt identifiera och gripa misstänkta brottslingar – i andra vågskålen vår personliga integritet. Klart är att den tekniska utvecklingen går i rasande fart, men de juridiska och etiska frågarna är en svårare nöt att knäcka.

I dagarna presenteras resultatet av ett projekt som tittat närmare på hur ansiktsigenkänning kan användas inom polisen. Projektet, Deep Visual Biometrics, är ett samarbete mellan Polisen, Nationellt forensiskt centrum, Linköpings universitet, Totalförsvarets forskningsinstitut och företaget Visage Technologies.

För polisen och deras forensiker handlar det om hur ansiktsigenkänning kan underlätta arbetet. Verktyg som i viss mån kan automatisera moment i utredningsarbetet.

– Det går inte att titta igenom så stora mängder bilder för polisen, vi ska komma in när det finns något intressant att titta på, säger Björn Hessmo, forskningsansvarig på Nationellt forensiskt centrum (NFC).

Läs också: Här är 10 av världens mest eftersökta cyberskurkar – skåning med på listan

NFC:s del i projektet har varit att se till kvalitetssäkringen. Att bilderna som tas fram är bra nog, hur bilderna kan användas och hur de bör användas.

– Det finns massor av etiska frågor. Men det ligger inte i polisens intresse att köra ansiktsigenkänning på varenda människa som rör sig på Drottninggatan eller sätter sig på en buss, säger Björn Hessmo.

Linköpingsföretaget Visage Technologies arbetar med djupinlärning och mjukvara för ansiktsigenkänning och analys. I det här projektet har de framför allt bidragit med att visa var tekniken är i dag, vad som går att göra och hur tekniken kan anpassas till polisens behov.

Bland annat har man gjort tester på hur rätt person kan identifieras i en folksamling, om en person befunnit sig på två platser, eller rört sig i ett område vid en viss tidpunkt.

– Har man två filmer på tio timmar vardera och det rör sig tusen personer på varje film är det en grotesk mängd bilder att gå igenom, med miljontals matchningar. Men kan man tröska igenom stora delar av det automatiskt skulle det underlätta polisens arbete, säger Jörgen Ahlberg, forskningschef på Visage Technologies.

Djupinlärning är en del inom området maskininlärning och innebär att ett neuralt nätverk tränas i att till exempel identifiera bilder. Att träna systemet kräver stora databaser, vilket lett till en del oro. Ska hela befolkningen finnas i ett stort bildregister? Det är en sådan farhåga.

När Jörgen Ahlberg och hans kollegor kör sina tester använder de både öppna och köpta bilddatabaser. Men han säger också att det är få som sitter på så stora databaser som krävs. Och där ligger en av de viktigaste frågorna inom ansiktsigenkänning – vilka som i dag har tillgång till så pass stora databaser. Någon anledning till oro ser han dock inte.

– Jag tror inte att man behöver oroa sig för polisen i det fallet, de har sådana restriktioner på sig kring hur de får använda bilder. De har inte tillgång till pass- och körkortsregister hur som helst, säger han.

Läs också: Amazons Echo indragen i mordutredning

Däremot har Visage som teknikleverantör ett visst ansvar för att veta vilka de arbetar med och hur kunderna använder tekniken.

Företaget har jobbat med ansiktsigenkänning en längre tid, men då främst inom animering och för att fånga till exempel ögonrörelser på en skärm. Nu har utmaningen varit att anpassa tekniken till polisens behov. Tidigare har det ofta handlat om personer som vill bli identifierade, till exempel för att bli insläppta på ett kontor. Polisens vardag är däremot en annan – personerna de söker är sällan så samarbetsvilliga.

Ett annat tekniskt hinder är de kameror som används i dag. När de sattes upp var aldrig syftet att identifiera enskilda personer. En kamera vid en bankomat till exempel ger ett vidvinkelperspektiv och fångar inte folks ansikten rakt framifrån. Ur integritetsperspektiv en säkerhetsåtgärd, men inte optimalt som bildbevis.

Just nu befinner sig polisen i ett slags uppstartskede, där ansiktsigenkänning är en del av arbetet med djupinlärande system. En annan del är möjligheten att kunna jämföra verktygsspår: kan ett brytmärke kopplas till en viss kofotsmodell?

Det är en ständig balansgång, säger Björn Hessmo på NFC, hur de ska hantera ny teknik. Att ha kameror på plats där folk rör sig kan visserligen hjälpa polisen, men det är också något som påverkar människor i deras vardag.

– Kör du på en väg med fartkameror så påverkas din körning, vilket är bra. Men vi vill inte att folks beteende ska påverkas hela tiden. Vårt jobb är att försvara de friheter vi har idag. Kameror har sidoeffekter, säger han.

Vi vill inte att folks beteende ska påverkas hela tiden. Vårt jobb är att försvara de friheter vi har idag

I juni presenteras en utredning kring kameraövervakning för brottsbekämpning. Regeringen vill se vilka möjligheter som finns att sätta upp kameror på särskilda platser i samhället utan att den personliga integriteten riskeras. Utredningen kommer att påverka den fortsatta utvecklingen av ansiktsigenkänningen.

Björn Hessemo tror att polisen inom två år kommer ha tillgång till övervakniningsbilder i större utsträckning. Och vad gäller den nya tekniken ligger utmaningen framför allt i hur informationen används.

För polisen skulle tekniken betyda ett allt större fokus på myndighetens it-system. Redan i dag är det viktigaste man kan hitta på en brottsplats digitala spår, så som en mobiltelefon. I takt med att it-verktygen får en viktigare roll kan polisens traditionella uppgifter hamna i skuggan, samtidigt som de å andra sidan får mer tid över till arbete som inte kräver teknisk assistans.

– Etiskt och juridiskt är egentligen bara vår uppgift att förhålla oss till lagar och regler. Den bollen ligger inte hos oss. Debatten idag svänger mycket, och vi har inte riktigt nått en konsensus i samhället, säger Björn Hessmo.