Startups, läromedelsföretag och traditionella it-leverantörer – det finns en stor bredd i det som kallas edtech, teknik relaterat till utbildning. I början av året gick de samman i branschorganisationen Swedish Edtech Industry för att få en gemensam röst. Men det tog några år innan de ens insåg att de tillhörde en gemensam bransch.

Först efter att under ett par år samlats på arenor som den svenska skol-it-mässan Sett och senare Edtech Sweden om digitalisering i högre utbildning, konferenser som drevs av Jannie Jeppesen, började bilden av en bransch bli tydlig.

– Jag varumärkesregistrerade konferensen Edtech Sweden 2015. Då var det namnet ledigt. Men egentligen valde jag fel namn för det som hände var att bolag från Silicon Valley började höra av sig i tron att vi var en branschorganisation som kunde ge dem kontakten till svenska företag.

Efter hand kom begreppet edtech att etableras som ett samlingsnamn för tekniska tjänster och produkter för lärande eller administration av lärande. Och då började också fler företag sätta det namnet på det de gör.

– Det kan ju tyckas som ett buzzword, men det lyfter ju också fram något gemensamt, säger Jannie Jeppesen.

Buzzword eller ej så är det en bransch med en enorm potential.

– Ser man till hela branschen så är det en av de fem snabbast växande branscherna i världen. Vi är ju bara i början av digitaliseringsresan så kompetensutvecklingsbehovet är enormt. Det gäller ju inte bara skolan utan också högre utbildning och kompetensutveckling ute på arbetsplatser.

Läs också: Universiteten utmanas av ny teknik - nu kommer utbrytarna

Den här tillväxten har Sverige goda chanser att få del av för vi ligger långt fram enligt Jannie Jeppesen.

– Vi ligger i täten i världen. Skolan är fortfarande digitalt omogen men med det sagt så är vi ändå bland dem som kommit längst.

Exakt hur det ser ut i Sverige finns ingen som ännu inte riktigt räknat på – "det är ett jobb som borde göras". Men Jannie Jeppesen konstaterar att svensk edtech redan i dag går på export och att det också finns förväntningar på investeringar i mångmiljardklassen i edtechbolagen de närmaste åren.

– Inte minst utifrån, kanske framför allt Asien där man ser potentialen i de svenska bolagen.

Organisationen kom på plats i februari, ett par månader efter att Skolverket lämnat förslag på en digitaliseringsstrategi för skolan till regeringen. Men eftersom regeringen ännu inte fastställt strategin fick branschen en chans att säga sitt.

– Ja, vi har haft kontakt med utbildningsdepartementet med våra synpunkter. Och vi är supernöjda med Skolverkets förslag i sak, säger Jannie Jeppesen.

Det finns en hake och det är att Skolverket och även Sveriges Kommuner och Landsting har en delvis annan problembild kring hindren för it i skolan än vad Swedish Edtech Industry har.

– De talar om problem med interoperabiliteten, att olika system och verktyg inte går att använda tillsammans. Men så ser vi det inte alls. Vi ser det som att problemet ligger i bristande beställarkompetens, säger hon.

– Om man säger att man vill ha en smart mobil kan man inte köpa en Nokia 3310. Det går heller inte att köpa in molnbaserade alternativ om man inte handlat upp infrastrukturen för det.

Specifikt oroar sig branschen för att tvingas knyta sig till plattformar som tas fram centralt.

I en intervju med CS nyligen berättade dåvarande cio:n på SKL, Per Mosseby, om att det finns tankar om att exempelvis bygga en plattform där skolhuvudmännen skulle kunna dela på betygsunderlag och att information kring detaljplaner skulle kunna samlas på ett ställe som alla har tillgång till. Den skulle i så fall ligga i bolaget Inera som SKL just köpt och som i dag sköter ett 40-tal it-lösningar och tjänster för vården.

Men den utvecklingen vill branschorganisationen absolut inte se.

– Den typen av gemensamma lösningar som alla måste ansluta sig till riskerar att bli en digital kommunism som lägger en matta över all innovation och utveckling. För att utvecklingen ska fortsätta krävs en sund konkurrens, säger Jannie Jeppesen.

– Vi ser ju inte att Ineras lösningar fungerat bra för vården heller. De tvingar leverantörer att bygga om sina system för att kunna jacka in i dem och de följer standarder som inte är internationella utan lokala för Sverige.

I stället handlar det om att ta fram gemensamma standarder som ansluter sig till de internationella så att alla företag kan bygga sina egna lösningar och de också är lätta att exportera.

I det som Jannie Jeppesen kallar beställarkompetens handlar också om att skolor och skolhuvudmän förstår vilka möjligheter som finns, vad som finns på marknaden och börja utnyttja de investeringar som gjorts så att effekterna av digitaliseringen kan utnyttjas.

– Vi måste börja ta till vara möjligheterna. Vi har lärarbrist i dag kanske kan de få mer utrymme att undervisa i stället för att administrera om vi använder tekniken.

Som ett exempel lyfter hon fram företaget Lexplore. Det är ett antal forskare på KI som tagit fram ett verktyg som med hjälp av eye-tracking, blickspårning, kan se om ett barn har dyslexi genom att följa ögonrörelserna när barnet läser en kort text.

– På två minuter kan man med 95 procents säkerhet slå fast om barnet har dyslexi. Och då vet vi att tidiga insatser ger betydligt bättre resultat än om de kommer senare. Om vi kollade alla barn i början av skolgången så skulle effekterna bli mycket bättre och vi skulle spara stora pengar.

Läs också: Här är kommunen där alla femteklassare får varsin pyttedator

Vad är då hindren för edtech? Delvis finns det lagar som står i vägen för exempelvis distansundervisning eftersom det i vissa fall krävs att det ska finnas en lärare fysiskt närvarande.

En annan återhållande faktor är att det finns en rätt stor distans mellan akademi och utbildningssektor i Sverige.

– Det är en fråga om kvalitet – hur kan vi få forskningen, utbildningssektorn och branschen att mötas bättre? Där är vi i Sverige inte så bra, där är exempelvis Norge och Finland bättre.

Skolan är heller inte särskilt förändringsbenägen.

– Skolan är ju traditionellt ingen innovationsorganisation – den är ungefär lika snabbrörlig som kyrkan, säger Jannie Jeppesen.

Men även om det fortfarande finns mycket att göra för att höja beställarkompetens och få med sig skolledare och skolhuvudmän på banan så har vi ändå kommit över den första puckeln konstaterar hon.

– Det finns inget varför kvar längre. Alla vet att det måste göras och det finns en medvetenhet om att vi måste bli bättre. Så visst rör det på sig.