Framtidsidealet som försvann

"Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka.”

Orden fälldes av Ernst Wigforss (1881-1977), legendarisk finansminister under en tid då Sverige gick från att vara ett av Europas fattigaste länder till att bli ett av de rikaste, med en blixtsnabb ekonomisk och industriell utveckling, driven av ny teknik och innovationer.

Idag står vi inför en om möjligt ännu större omställning av hur vi producerar varor och tjänster. De tekniska möjligheterna att vara produktiv och effektiv är större än någonsin. Återigen drivs utvecklingen av ny teknik, den här gången digital. Men just Wigforss bevingade ord om att arbeta maximalt tål att påminnas om.

Läs också: Ärligt talat – IBM brister i omdöme

När Unionens medlemstidning Kollega lät undersökningsföretaget Novus fråga förbundets medlemmar om tillvaron på jobbet säger 70 procent att de arbetar i en ”slimmad organisation”. Sex av tio uppger att de inte hinner med sina arbetsuppgifter under ordinarie arbetstid, och bara tre av tio säger sig ha någon kollega de kan lämna över saker till. Kontentan av digitaliseringen blir att vi alla ska göra mer, och göra det på kortare tid.

Den gamla nidbilden av en strikt tidsstudieman från Wigforss tid, med tidtagaruret i högsta hugg, hade med stor sannolikhet varit nöjd. Medarbetare som konstant presterar på en bättre nivå än tidigare uppmätt – fantastiskt!

När problemet uppmärksammas skyller vi det ofta på digitaliseringen. Det är den som gjort det möjligt att slimma organisationerna så långt som vi gjort. Men det är inte bara att göra det väl enkelt för sig – det är också ett synsätt som innebär att man riskerar att missa att det också är i den digitala domänen som flera av lösningarna finns.

En lösning på det växande folkhälsoproblemet är självklart att svänga om, och bygga en verksamhet där fler tillåts göra samma saker som tidigare och får tillgång till mer tid och mer resurser genom ren headcount. Men på en globalt konkurrensutsatt marknad är det förstås en utopi. Vi kan inte vrida tillbaka utvecklingen på det sättet.

Läs också: Dags att riva nästa mur – ta med kraven i Devops

Vad vi däremot kan göra är att anpassa arbetssättet efter de förutsättningar som finns, och inte fortsätter på inkörda spår som inte fungerar.

Då måste vi höja blicken från digitaliseringen som ett verktyg för att göra oss nåbara, effektiva och produktiva, och se möjligheten att frigöra tid och kraft som vi kan lägga på bättre sätt att tillbringa arbetstiden. Inte att göra mer, men göra mer av det som är viktigt. När man investerar i digital transformation ska man göra det för att ta bort alla uppgifter som en någorlunda smart automatiserad process kan göra precis lika bra – alla de där repetitiva momenten som var och en känner igen från sin arbetsdag. Om tio anställda kan automatisera bort 40 minuter av handpåläggning per dag, blir resultatet 33 timmar i veckan som kan läggas på tankearbete, analys, utveckling, innovation, förbättring.

Det finns även en slutkläm på Ernst Wigforss citat. ”Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.” Det är med ett sådant mindset digital transformation uppnår maximal framgång.