Regeringen har slagit fast att Sverige ska vara världsbäst på e-hälsa 2025. Nu är det sju år kvar och frågan är vad som egentligen pågår.
Lugnet före stormen
Just nu råder det ett bedrägligt lugn inom svensk e-hälsa. Kanske är det lugnet före stormen inför det gigantiskt systembyte som vården står inför i dag.
Ännu ser vi ingen större aktivitet när det gäller it-investeringar. Den så kallade Slitrapporten som årligen redovisar landstingens it-kostnader visar att de ligger på samma nivå som alltid.
Men tre stora upphandlingar är i full gång – Västra Götalandsregionen, Region Skåne och en gemensam upphandling av landstingen i Västerbotten, Sörmland, Blekinge, Västernorrland och Örebro län. Och Stockholms läns landsting ligger också i startgroparna. Även Halland och Norrbotten står inför et byte. Ungefär två tredjedelar av Sveriges befolkning kommer att beröras när de stora systemen byts.
Upphandlingarna har skapat en slags tystnad kring e-hälsofrågorna. Många av de drivande personerna är indragna i upphandlingsarbetet och kan inte prata. Och de som står utanför försöker förstå och tolka vad som pågår.
– Det skulle vara roligt om vi fick berätta mer, men det får vi ju inte, säger en person som Computer Sweden talar med.
– Det kan verka som det står still, men jag tror verkligen att vi kommer att se stora resultat när vi är klara med det här.
Läs också: Efter kaoset - omstart för it på Nya Karolinska
Vid årsskiftet räknar Region Skåne att vara klar med sin upphandling och sedan är planen att de andra ska droppa in vartefter.
Överklaganden kan visserligen göra att införandet av de nya systemen drar ut på tiden men om ungefär två år är det dags för en big bang. Då kan vi räkna med att det pågår systembyten i olika skeden i landsting som täcker två tredjedelar av Sveriges befolkning.
Håkan Nordgren, läkare och mångårig it i vården-konsult, konstaterar att de leverantörer som nu ger sig in och konkurrerar på den svenska marknaden tillsammans levererade lika mycket globalt, bortsett från USA, under förra året som vad det nu upphandlas i Sverige. En årsleverans bara till oss alltså.
– Jag tror kanske inte att vi riktigt förstår omfattningen av det hela, säger han.
Och ett så omfattande systembyte också risker förknippade med att åtminstone fyra stora systemimplementationer sker mer eller mindre samtidigt.
Kompetensbristen är ett stort riskmoment under införandet – finns det tillräckligt mycket experter att tillgå? Om en och samma leverantör vinner två upphandlingar – har de ens folk så det räcker att klara två stora införanden parallellt?
Läs också: Så ska regeringen få fart på arbetet med e-hälsa
Daniel Forslund, innovationslandstingsråd för Liberalerna i Stockholms läns landsting, håller med om att det är en risk.
– Det är det absolut, men vi försöker planera för det redan under införandeprojektet och kompetensutvecklar personal redan nu. Vi försöker också kompetensväxla i vår it-organisation som varit fokuserad på förvaltning av döende system till att i stället utveckla offensivt framåt, säger han.
– Förut tog vi in konsulter till det för att vi trodde behovet var tillfälligt, nu rekryterar vi långsiktig spjutspetskompetens.
Samtidigt tillstår han att det trots det kommer att finnas flaskhalsar när det gäller vissa områden.
– Det finns en del ganska svåra informatiska delar där det bara finns en handfull personer att tillgå. Men eftersom upphandlingarna ligger med viss tidsförskjutning så finns det ändå en rimlig möjlighet att återanvända kompetens och hjälpa varandra.
Starkare styring efterlyses
Men om Sverige verkligen ska bli en spjutspets inom e-hälsa krävs en starkare nationell styrning än vad fallet är i dag. Och idag är det dåligt med det flera personer med insyn i e-hälsofrågorna som CS talat med.
– Regeringen har visserligen riggat en styrstruktur tillsammans med SKL men det ligger fortfarande väldigt långt från verksamheten när en minister träffar SKL, säger Daniel Forslund.
Han tycker att regeringen skulle ta steget från att enbart arbeta konsensusinriktat och i stället sätta ner foten och slå fast att vissa funktionskrav finns med i upphandlingar exempelvis.
– Jag tycker man borde anamma mer av den stil som civilminister Ardalan Shekarabi har, att tydligt säga att analoga alternativ som faxar ska bort.
Håkan Nordgren pekar på att våra nordiska grannländer har en helt annan kompetens inne på departementen, både när det gäller medicinska aspekter och informatik.
– Där finns betydligt kraftfullare besättningar och tydligare politisk ledning, säger han.
Myndighet i motvind
Inte heller E-hälsomyndigheten som kom på plats för bara dryga tre år sedan driver på arbetet i dag. Myndigheten har fullt upp med utflyttningen till Kalmar från Stockholm och rekryterar nu ett stort antal personer.
– Det är oroväckande att det nu försvinner så mycket kompetens därifrån i samband med flytten och att man nu tillsatt en andra generaldirektör som inte har någon förkunskap om e-hälsoområdet, säger en person som CS talar med.
Och Daniel Forslund konstaterar att det märks att E-hälsomyndigheten inte är på banan.
– Vi märker att tempot är lägre och att vi ställer frågor som ingen besvarar, säger han.
E-hälsomyndigheten har sedan den startade väntat på uppdrag från regeringen som inte kommit. Och det har varit motigt även med det uppdrag som funnits vid sidan av att driva det gemensamma – att utveckla och sjösätta det personliga hälsokontot Hälsa för mig som drogs igång av den borgerliga regeringen 2012.
Ett konto där man som medborgare ska kunna lagra sina hälsouppgifter säkert och koppla in olika apar med hälsotjänster. Budgeten för att bygga plattformen låg på en kvarts miljard – en av de större statliga satsningarna på e-hälsa på senare år.
Men ännu är inte tjänsten i gång – Datainspektionen stoppade den nyligen från att gå skarpt för att man inte anser att den håller måttet ur integritetssynpunkt. E-hälsomyndigheten har svarat med att överklaga beslutet. Samtidigt är hela projektet mer eller mindre en herrelös hund som politiken tycks ha tappat intresset för.
Oro för hämmad innovation
Något som däremot rört sig är SKL:s styrning av e-hälsa där det tidigare landstingsägda bolaget Inera som förvaltar gemensamma e-tjänster och infrastruktur är i dag helägt av SKL vilket innebär att även kommunerna kommit in som ägare.
– Det skapar nya stora möjligheter att samarbeta och kraftsamla tydligare än i dag, säger han.
Läs också: Ännu en miljardupphandling stoppad – "vi måste hitta en lösning"
Men det finns också de som fruktar att Inera håller på att bli allt för stort och ta över allt för mycket av tjänsteutvecklingen, på samma sätt som det kommunägda bolaget Kommundata på 90-talet.
– Ja, det finns en oro i hela sektorn att Inera gör mer än de borde och går in och konkurrerar med industrin i stället för att vara en strategisk beställare, säger Håkan Nordgren.
Och även Daniel Forslund håller med om att risken finns.
– Där är det viktigt att vi som ägare som tydligt avgränsar uppdraget.
